Om en liksom jag tittar på bokiga inlägg på bloggar, instagram och DuTub, så förstår en snabbt att i oktober så är det "spooky reads" som gäller. Det och pumpa/pumpkin spice förekommer så mycket att jag är trött på det redan en vecka in i månaden...
Men läsa en bok med spöken i? Kan jag väl. I varje fall om jag får chansen att läsa om en av favoriterna.
 |
| Bildkälla Goodreads |
Hill House har stått där det står i 80 år, och kan stå i 80 år till. Dörrarna är alltid stängda, väggarna strävar uppåt och vad som än vandrar där - vandrar ensamt.
Hit förlägger doktor Montague en forskningsresa tillsammans med tre andra, för att ta reda på om huset verkligen är hemsökt, och hur det i så fall påverkar hans gäster. Hit kommer Luke, som en dag ska ärva huset, klärvoajanta Theodora och den försiktiga Eleanor, som en gång varit utsatt för en poltergeist. Snart har huset valt ut en av dem.
"Hill House" har länge varit en favorit hos mig, ända sedan jag redan som barn såg filmadaptionen från 1963 så många gånger att jag nästan kunde den utantill. Filmen har en underbart spöklik stämning och skräms på ett sätt som dagens skräck/spökfilmer sällan gör. Samma sak gäller boken som är favoritspökfilmens förlaga. Fast att jag vet exakt vad som kommer hända och det kommer gå så känner jag ändå kalla kårar flera gånger. Vissa avsnitt är lite läskigare än andra, om vi säger som så.
Boken är helt underbar. Språket är fantastiskt och vissa avsnitt och miljöbeskrivningar blir som att läsa poesi. För samtidigt som det är lite småläskigt och huset i sig skrämmer, så kan jag genom någon annans ögon ändå se det med Hill House som inte är fult och skrämmande, utan som snarare lockar. Huset har bestämt sig, och den som är offret faller allt djupare in i någon sorts galenskap. Det är lite skrämmande att se hur något som liknar en psykos drabbar en av husgästerna. Och kanske är det det som händer, kanske finns det inga spöken på Hill House...
Shirley Jackson räknas ofta som en av föregångarna av skräcklitteratur. Bland annat Stephen King sticker inte under stol med att han inspirerats av hennes texter, och det är något som syns tydligt. Bara hur han ofta lägger upp sina böcker, med kapitel som har underkapitel - finns här med. Men inte bara rent strukturellt, utan även temamässigt, kan jag se hur Shirley Jackson inspirerat andra författare.
Eftersom det här var en omläsning för mig så lät jag "The haunting of Hill House" behålla sitt betyg från då, 4/5. Men jag har funderat på om det inte skulle höjas egentligen, för jag tyckte bättre om den den här gången, känns det som. Kanske till nästa omläsning.
