Plejaderna om "Bröd och mjölk" av Karolina Ramqvist

Var sjätte söndag, give or take, är det träff med Plejaderna, och en sådan söndag var det i helgen. Hemma hos vår värdinna/bokväljare bjöds vi på massor av te, rostat bröd och en underbar liten dessert som en av hennes döttrar så vänligt gjort till oss. 
Självklart pratade vi om boken, men vi hann avhandla en hel massa annat också. Visst relaterat till boken, visst bara för att vi gillar att snicksnacka med varandra. Världens bästa bokcirkel är det vi har.

Bildkälla The StoryGraph

"Bröd och mjölk" handlar om en liten flickas uppväxt som författaren minns tillbaka på genom maten.  Mandarinerna, mormors risgrynspudding, rostat bröd och den perfekta måltiden hennes pappa lagade till henne. Hur ett fat med pannkakor på diskbänken betydde att hon skulle vara själv hemma. Att schwarzwaldtårta var det första ordet.
Vad är ett beroende? Vem blev hon? Det är tankar som upptar hennes sinne, nu när hon sitter vid det ärvda matbordet och blickar tillbaka på sitt liv och all mat hon minns.

Det här är ovanligt för Plejaderna, för den här gången var det memoarer vi läste och inte, som vi brukar, en roman. Det är en självutlämnade bok, med ett vackert språk som är bra både på att förmedla bilder och känslor, men också smaker och dofter. På ett sätt känns den fiktionaliserad, men samtidigt lyser de egna upplevelserna igenom. Det förekommer inga namn i boken, vare sig på personer eller platser, och det är ett intressant berättargrepp. Gör det boken bättre? Nja.
Hela boken känns faktiskt lite ätstörd, och det är så stort fokus på mat att jag tror att det var någon maträtt med på varenda uppslag, vilket ibland kunde bli lite tjatigt. Så pass att jag vid ett tillfälle kände att jag absolut inte orkade med bokens jag och denna evinnerliga risgrynspudding, så jag gjorde annat än att läsa ett tag. Boken var dock inte värst svårläst, även om några av oss hade haft svårt att komma in i den. Däremot var den tjatig. Det kändes som att den ältade runt samma frågeställning om och om igen, och kändes mer som ett försök att förstå sitt eget beteende kring mat, sett genom kvinnorna i hennes liv, än något som skulle bli en bok. Det hade räckt gott och väl om den här boken varit en essä, kanske en att läsas för personer som jobbar med ätstörningar.
Det känns som ett viktigt ämne som är värt att belysas, men vi ställer oss frågande till om det var just så här det skulle ske. Ingen av oss tyckte att boken var bra, även om vi kände att den var välskriven och hade ett bra språk. För det var repetitivt, rent av tjatigt, och mycket av bokens innehåll ställer vi oss frågande till. Som till exempel varför det behöver påpekas att hennes ätstörning inte syns, för att hon är så smal. 

"Bröd och mjölk" fick låga betyg av oss, där det högsta betyget blev 2 och det lägsta 1. Jag gav den 1,75/5 i betyg, och Plejadernas medelbetyg blev 1,45/5. Inte cirkelsämsta, men inte långt ifrån.