 |
| Bildkälla The StoryGraph |
Lucrezia de Medici trivs med sitt liv i Florens palats, som dotter till storhertigen. Hon smyger runt i palatsets hemliga och iakttar det som sker, tecknar och fantiserar. Hennes tillvaro vänds dock upp och ner när hennes älder syster, Maria, plötsligt dör och Lucrezia tvingas ta hennes plats som trolovad till hertig Alfonso II i Ferrara.
Plötsligt kastas hon in i värld hon inte var förberedd för, som känns ovälkomnande och hon har dessutom svårt att förstå vem hennes nyblivne make egentligen är. Hon förstår dock att ansvaret för att föra släkten vidare vilar helt på hennes unga axlar.
Boken är baserad på verklighetens Lucrezia de Medici och hennes korta liv. Hon dog endast 16 år gammal (japp, hon giftes bort när hon inte ens nått puberteten) i vad som antas var lungtuberkulos, men rykten om att hon förgiftats förekom. Det finns endast ett känt porträtt på henne, det som anas på omslaget, men i romanen poserar hon även för ett annat porträtt. Författaren har så klart tagit sig friheter med sina karaktärer, och vissa historiska skeenden har fått ske inom romanens tidslinje för att ge tyngd åt boken och dess invånare.
Här ges ett annorlunda slut, som det går att gissa sig till. Jag är inte helt säker på att jag gillar just det, men det är en intressant idé.
Liksom i "Hamnet" ger Maggie O'Farrell här liv åt svunna tider. I boken är det 1560-tal och jag känner hur jag färdas dit. Även om Lucrezias liv var ganska instängt, för det var ädla kvinnors liv på den tiden, så finns det något okuvligt i vår hjältinna. En önskan om att frihet och att få förverkliga sig själv. Jag upplever henne som modig, inkännande och vänlig. Om verklighetens Lucrezia hade något gemensamt med bokens så är det extra sorgligt att hennes liv blev så kort.
Mitt betyg på "Lucrezias porträtt" blev 4/5.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för din kommentar!
Jag förbehåller mig rätten att radera kommentarer som är: spam, reklam, otrevliga, irrelevanta för inlägget och/eller anonyma .