Den andra Mitchell-boken jag satte tänderna i, efter favoriten "Cloud Atlas", var hans ganska korta roman "Slade House". Då när det begav sig var jag mest nyfiken på om han var en one hit wonder för mig, men det skulle visa sig att jag snarare hittat en ny favoritförfattare. Vad jag inte var medveten om riktigt än var det universum Mitchell skapat, där alla hans böcker på något sätt hänger ihop med skeenden och karaktärer. Därav min omläsning nu, för jag vill se den utvecklas i den takt böckerna kom ut.
 |
| Bildkälla The StoryGraph |
Välkommen till Slade House. Genom den lilla dörren i den höga muren bjuds du in att besöka en vacker trädgård och en lika vackert hus. Huset verkar vara för stort för sin omgivning, men när du kommit hit vill du inte lämna det. Och när du väl vill lämna finner du att det inte längre är möjligt.
Berättarmässigt hör den här boken ihop med Mitchells universum i allmänhet, men med "The Bone clocks" i synnerhet. Dock nämns även saker från flera av de tidigare böckerna, så den som är bekant med Mitchell (som jag anser mig vara nu) känner säkert igen sig.
"Slade House" består av fem olika berättelser, alla skrivna i jag-form. Handlingen startar 1979 och gör sedan avstamp vart nionde år med en ny berättelse, en ny person att följa. Alla fem är på ett eller annat sätt offer för Slade House och det som sker där, det som vi läsare får berättat för oss allteftersom handlingen går framåt. Det är spännande, ibland sorgligt och ibland riktigt läskigt.
Mitt betyg på "Slade House" är samma den här gången som den första gången jag läste den, 4/5.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för din kommentar!
Jag förbehåller mig rätten att radera kommentarer som är: spam, reklam, otrevliga, irrelevanta för inlägget och/eller anonyma .