Sent på kvällen-Dagens

Låt: Den som spelades i slutet av "Mirror, mirror". Förutspår att jag kommer tralla på den ett tag.
Outfit: Mysbyxor och polotröja från H&M.
Smink: Inget alls idag heller.
Nagellack: To the lighthouse från a England.
Doft: Lemon & vanilla som doftljuset bredvid mig har som doft. Så god doft att det är mitt andra ljus av samma sort.
Smycke: Ringarna.
Klocka: Nej. Hade inga tider att passa idag.
Läser: Fortfarande "Bwllman. Biografin" av Carina Bjurman och "Shakespeare for every day of the year", men också "The thousand autumns of Jacob de Zoet" av David Mitchell. Fast jag måste erkänna att min läslust just nu inte är så stor.
Frukost: Te. Yoghurt med olika nötter och frön samt lite havregryn och honung ringlat över.
Fika: Te och päron med jordnötssmör.
Middag: Fläskschnitzel med potatisgratäng och grönsaker.
Pryl: Skarvsladd. Har flyttat om lite lampor i biblioteket för ökad mysfaktor och kanske någon läsplats extra.
Motion: Yoga på morgonen, och en långpromenad med husets invånare och svärföräldrarna.
Kvällsnöje: Filmen som nämnden i första punkten. Kan nu prickas av från min vill-se-lista.
Att tillägga: Nu tänker jag gå och lägga mig. Puss och godnatt!

FredagsFilmen: Knives out

Får precis veta att Christopher Plummer lämnat oss, 91 år gammal. En flitig skådespelare som arbetade in i det sista. Vad som skulle bli en av hans sista roller är den som den åldrade författaren Harlan Trombley i filmen "Knives out" från 2019, som blev en av mina favoritfilmer förra året.

Bildkälla Film school rejects

Dagen efter sin 85-årsdag hittad den berömde deckarförfattaren Harlan Trombley död i sitt rum. Dödsfallet misstänkts först som ett bisarrt självmord, men den berömde detektiven Benoit Blanc anlitas under mystiska omständigheter för att utreda fallet. Och med huset fullt av släktingar och anställda som nästan alla hade motiv för att mörda den gamle mannen, har Benoit Blanc många ledtrådar att pussla ihop.

Till att börja med är det en härlig skådespelarensemble som samlas här, och alla gör sina roller med bravur. En ren fröjd för ögat, med andra ord.
Filmen är som en mix av en Agatha Cristie-deckare och spelet Cluedo. Det blir många ledtrådar att pussla ihop både för filmens deckare, men även för oss i soffan. Filmen berättas till viss del i tillbakablockar från olika perspektiv, och vi får ganska snart veta vad som hände, men hela bilden har vi inte fått förrän filmen är slut.

Bildkälla Britannica

Christopher Plummer 
13 december 1929 - 5 februari 2021

"Mythos: de grekiska myterna återberättade" av Stephen Fry

I julklapp önskade jag mig (såklart) böcker, och en av de jag önskade mig - och fick - var Stephen Frys återberättande av den grekiska mytologin. För jag gillar de där gamla berättelserna, helt enkelt, men den känns som att jag bara har läst vissa av dem, om och om igen. Därför kände jag att det här kunde vara en bok för mig.
Sedan läste jag Bibeln och "Circe" och behövde en paus från allt vad gudar heter. Men det dröjde så klart inte jättelänge innan jag slängde mig över min efterlängtade julklapp.

Bildkälla Goodreads

I begynnelsen fanns Kaos. Sedan kom mörker och ljus, himmel, vatten och jord. Efter det titaner, och på den följde olympierna, med Zeus i spetsen.
Och Zeus tyckte att det här med människor kunde vara en bra idé, så att gudarna kunde ha några att leka med. Och det var precis vad som skedde. Ungefär så här.

Det här inga nya berättelser, eller nya rön om Olympens gudar. Kan en sin grekiska mytologi så känner en igen sig, men det återberättas här på ett piggt och nytt sätt med väldigt mycket humor i sig. Det tillkommer dialoger som fick mig att fnissa flera gånger, och som ofta gör gudarna och deras subjekt lite lagom fåniga. Jag gillade det berättargreppet starkt, men det kanske inte för alla.
En sak som jag däremot inte alltid tyckte var så kul var de många fotnötterna. Även om de kunde vara intressanta så är det en sådan där grej som jag ofta tycker kan stoppa upp en text, och snarare störa än förmedla vad det nu än är de förmedlar. Jag gillade oftast innehållet i dem, en stördes av att de störde mig - på ett litet ungefär.
Dessutom tröttnade jag ganska snart på att få veta att den där guden, eller den där händelsen har lett till att vi idag använder just det där ordet. Förvisso intressant för den som är språkintresserad, men det blev lite tråkigt efter ett tag, när det inte var själva syftet med berättelsen i sig.
Jag gillade upplägget i boken. Det är så klart svårt att göra en kronologisk berättelse om en mytologi, men här har det i varje fall gjorts ett tappert försök, och fram till att Zeus sätter sig själv, och sina medgudar och gudinnor, på Olympen, så går det ganska smärtfritt. 

Jag gillade min julklapp väldigt mycket, och kommer självklart titta på Stephen Frys uppföljarböcker "Heroes" och "Troy" (som ännu inte finns på svenska). Mitt betyg på "Mythos" blev 4/5.

Säsongssammanfattning: The Alienist: Angel of darkness, säsong 2

Som vanligt spoilervarning när jag skriver om tv.

Häromdagen tittade jag klart på de avsnitt som finns av "The Alienist". Eftersom jag tyckt väldigt mycket om den här serien, så hoppas jag så klart på att det blir en tredje säsong också, så att jag får veta hur det går för de olika karaktärerna, men jag kan åtminstone vara halvnöjd om det visar sig att serien tar slut här. Alltså är det inte klart för en fortsättning på serien - än. Men jag hoppas så klart.

I serien har det hunnit bli år 1897. Sara Howard har öppnat en egen detektivbyrå med enbart kvinnliga anställda. Ett av hennes uppdrag blir att försöka återfinna ett barn som kidnappats från en spansk diplomat. Ett fall som visar sig ha samband med försvinnandet av ett annat spädbarn, från ett barnbördshus i staden, där allt kanske inte går helt rätt till.

Bildkälla The Playlist
Daniel Brühl (Laszlo Kreizler), Dakota Fanning (Sara Howard), Luke Evans (John Moore). 

Favoritavsnitt: 2x04 "Gilded cage" William Randolph Hearst håller en påkostad fest för att fira förlovningen mellan sin guddotter Violet och John Moore. Samtidigt tickar klockan ner för att finna babyn Ana innan det är försent. Spåren leder till de skummare delarna av New York.
2x08 "Better angels" Jakten på mördaren tar en ny vändning, och en stor förlust drabbar Laszlo och hans vänner. Stora beslut för framtiden måste fattas för Laszlo, John och Sara.

Favoritkaraktär: Känner att det låg stort fokus på Sara den här säsongen, och inte mig emot för henne gillar jag verkligen.

Favoritpar: Hoppades så på Sara och John. Och så var ju Lucius och Bitsy supergulliga ihop!

Bäst i säsongen: Jag gillar att allt inte är hittepå i den här serien. Här finns det med personer som funnits på riktigt, och verkliga händelser och konflikter ligger och puttrar på i bakgrunden. Sedan gillar överlag att det här är en väldugt bra serie.

Värst i säsongen: Marcus! Nejnejnejnej! Mitt hjärta brister...

Övriga kommentarer: Det slutade inte med en cliffhanger, och tur är väl det med tanke på att serien hänger i limbo just nu, men det är vissa saker som rör mina nya kompisar som jag skulle vilja ha ett svar på. Jag vill verkligen veta hur det går för dem. Hoppas jag kan få de svaren i bokform, om inte annat.

Januaris utlästa böcker

Nästan varje år så märker jag av att min läslust inte är jättestor just i januari. Det är som att året innan sög läslusten ur mig eller något. Eftersom jag läste hundra böcker 2020 så är det då kanske inte jättekonstigt att jag fortfarande inte riktigt känner suget efter att läsa. Några kapitel här och där, är vad det blir allra mest.
Men även den inställningen gör att böcker blir utlästa, och jag ligger än så länge i takt med mitt läsmål för 2021 (60 utlästa böcker). Fem böcker hann jag med i januari, uppifrån och ner är ordningen, precis som vanligt.

"The Institute" av Stephen King blev årets första bok och även favoritboken i januari eftersom den fick högst betyg med 4/5. Inte en av Kings bästa i mina ögon, utan kändes som något jag läst förut. Typiskt Kingsk kanske. Tema med variation.

"Där livet är fullkomligt" av Silvia Avallone läste jag så klart eftersom jag blev nyfiken på författarskapet efter att Plejaderna avhandlade "Stål" i höstas. Jag gillade sättet den var skriven på, men hade väldigt svårt att komma in i den. Betyget blev 3,5/5.

"Circe" av Madeline Miller var en omläsning för mig, eftersom den valts att läsas för Plejaderna. Mitt återbesök blev kanske inte så lyckat då jag om möjligt störde mig ännu mer på Circe den här gången. Mitt betyg sänktes från 3 till 2,5/5. Plejadernas medelbetyg blev 3,25/5.

"Mexican gothic" av Silvia Moreno-Garcia blev inte den nya favorit jag hade hoppats på. Även det här var bok två av en författare jag upptäckte att jag gillade 2020, men här var jag inte förtjust i tempot och jag tyckte att handlingen var sådär mellan varven. Mitt betyg blev 3/5.

"Tio hjärnor" av David H. Ingvar blev lite oväntat januaris sista bok. Oväntat för att jag inte ens visste att jag ville läsa den innan jag råkade på den i bokhyllan. Jag har ingen aning om hur den hamnat i mitt hem, men gissar på en bokrea någon gång. Medicinska essäer om tio karlar som haft olika sjukdomar som drabbat hjärnan. Kanske en aning spekulativ ibland, men intressant och väckte en del frågor. Betyget blev 3/5.

Jag har så klart även läst en månadsbok i januari, men då jag redan från början valde att läsa Carina Burmans biografi om Bellman även i februari, eftersom den är så lång, så har jag inte hunnit klart med den, men kommit en bra bit på vägen. Och så läser jag Shakespeare varje dag, men det kommer jag inte bli klar med förrän till nyår.