What I eat in a day #36 - Ooops...

När jag planerade det här inlägget så var så klart min inställning att jag skulle fotografera av all min mat under en dag. Kom jag ihåg det, tror ni? Självklart inte. Fram till eftermiddagsfikat finna det bilder, sedan får ni använda er fantasi. 

Började som vanligt min dag med en kopp hett vatten, men den tog jag i vanlig ordning inte kort på för hur kul är det med en bild av ett kärl med vatten i? 
Frukosten var gröt den här dagen, med kanel, pumpakärnor, mandarin och lönnsirap. Till det te (med mjölk som adderades senare) och mina piller.

Blev sugen på något på förmiddagen, och valet föll på en trasig skiva Falu rågrut med Bregott. För övrigt lite av en besatthet jag har just nu. 

Till lunch var det reser. Linsbiffar med ugnsrostade grönsaker, och till det ketchup. Jag älskar de här linsbiffarna (recept från Portionen under tian) men de kan bli lite torra när jag värmer upp dem, och då fick ketchup funka bra, då dillyoghurten som åts till när det här var middag, så klart har blivit uppäten.

Eftermiddagsfikat var lite blandat sött, med en kopp te till. Kakor från affären och som mamma bakat, några godisar. 

Till kvällsmat åt vi det som vi kallar Urmakarpasta. Valfri pasta (penne), med röd pesto (hemgjord), tärnad fetaost, svart bönor och oliver. Blev proppmätt.

Så pass proppmätt att det faktiskt var det sista jag åt den dagen. Åkte och handlade efter maten, och kom hem sent och trött, så jag gick faktiskt och lade mig när vi hade packat undan. 

Septembers bokhög

Det blev inte mycket läst i september alls. Endast fyra små böcker hamnade i utlästa högen den här gången. Så kan det gå. Som vanligt föst utläst överst, och så jobbar vi oss nedåt i högen.

 
"Magic lessons" av Alice Hoffman är "Practical magic"-seriens tredje bok, men den första om en ser till kronologin. Här får vi veta ursprunget till förbannelsen som familjen Owen är drabbad av. Jag gissar att jag hade gillat den mer om jag läst serien kronologiskt, vilket jag ju inte gjorde... Är säkert utmärkt som ljudbok, för här kändes berättarrösten på varje sida. Betyget blev 3,5/5

"1795" av Niklas Natt och Dag är även den del tre i en serie. Men här tar Bellman Noir-trilogin slut, och tur är väl det. När jag lägger ihop boken med en undran över varför den ens skrevs, så är det klart att jag inte tyckte den var så vidare värst mycket att hänga i granen. Betyg 2,5/5.

"Mitt liv som råtta" av Joyce Carol Oates handlar om Violet som är en bidragande orsak till att två av hennes bröder hamnar i fängelse, och då blir utesluten ur familjen. Bitvis kändes boken lite hopplockad, och berättelsen känns nästan lite för lik den i "Det var vi som var Mulvaneys" av samma författare. Ändå hyfsat lättläst, och den fick betyget 3/5.

"White fragility. Why it's so hard for white people to talk about racism" av Robin DiAngelo var min månadsbok i september, och blev också månadens favorit. Mycket att tänka på, och många insikter. 4/5 blev månadens högsta betyg. 

"White fragility" av Robin DiAngelo

Hela titeln på den här lilla boken är "White fragility. Why it's so hard fo rwhite people to talk about racism". Och det är precis det den handlar om. Jag valde att läsa den här boken som månadsbok trots att den är relativt kort med sina ungefärliga 150 sidor, och jag är faktiskt glad över det. För här finns det mycket att ta till sig.

Bildkälla Goodreads

"White fragility" är skriven utifrån ett amerikanskt perspektiv, men det betyder inte att den inte är relevant för mig som svensk. Jag fick många aha-upplevelser när jag läste den, och hade ofta något att reflektera över när dagens sidor var lästa. 
Den vita skörheten det pratas om här är jag väl bekant med. För jag lever med den.Det vet vi ju alla att det inte går att säga "jag är inte rasist, men..." för det som kommer ut kommer vara ett rasistiskt påstående. Ofta ett inlärt sådant, som det är i stort sett omöjligt att göra sig av med. Men en kan välja att försöka att inte vara slentrianrasist. Att ta till sig, rätta sig och ändra sitt beteende. Inte slå ifrån sig och underminera färgade människors rätt att få uttrycka sig och sin upplevelse.
Boken ger många exempel ur verkliga samtal som författaren själv har haft under sitt arbete med att belysa rasfrågor i olika sammanhang. På arbetsplatser, skolor, föreningar eller bara rena intressegrupper. Den belyser den rasism som ligger där under ytan, och som en ibland inte ens är medveten om att en bär med sig. Det är inte bara "dåliga människor" som är rasister. Det här vänder sig inte heller till vit makt-folket, för de är i varje fall inte värst intresserade av att ändra sin ståndpunkt, utan den vänder sig till den som vill se en förändring och som väljer att börja med sig själv. Vad kan jag göra? Hur kan jag hjälpa mina medmänniskor till att känna sig trygga med mig?

"White fragility" blev min favoritbok i september, och jag gav den betyget 4/5. Boken finns även översatt till svenska, så min uppmaning blir - läs den. Det är aldrig försent att lära sig nya saker.

Septemberfavoriter

Eh. Vart tog september vägen? Gick det inte väldigt fort där? Känns som att det var nyss jag skrev det här inlägget i augusti, men tydligen har det gått en hel jämra månad!?
September har varit lite sisådär för mig. Jag har halkat efter med mycket, inte gjort saker som jag brukar och faktiskt mått lite dåligt. Inte så att jag varit sjuk, men jag har känt mig lite under isen. Socialt trött, utan att umgåtts vidare värst med folk. Sovit ganska dåligt, men det kan vi kanske skylla på ungarnas nya jobb som gör att de tassar omkring redan vid fyrasnåret på morgonen och oftare än inte väcker mig. Helt oavsiktligt så klart, jag vet att de försöker vara tysta. Att jag drömt mycket mardrömmar skyller jag dock inte på barnen. Antar att jag har något jag bearbetar, och det gör mig trött. 

Men! Favoriter var det. Under en månad som känns som den swishat förbi. Kanske lite såhär.

Bok: Månadsboken "White fragility. Why it's so hard for white people to talk about racism" av Robin DiAngelo. En av endast fyra böcker jag avslutade denna månad.

Film: Dålig filmmånad nu igen. Har sett "Battle Royal" inte för första gången (femte? kanske?) och den är ständigt bra, så vi drar till med den.

TV: Umbrella Academy.

Nagellack: Ice cold milk från H&M Beauty. 

Skönhet: Promenader. För jag mår bra då, och när jag mår bra känner jag mig bra hela vägen.

Extra speciell rolighet: Att de två yngsta barnen, de som fortfarande bor hemma, har fått jobb. På samma ställe dessutom. De börjar drättidigt på morgonen, men det kan det vara värt. De slutar ju tidigt också, så jag hinner se dem ändå. 

Favoritinlägg: Inte jättemånga inlägg att välja på, men jag är nöjd med oktobers bullet journal-sidor, så jag tar det inlägget den här gången.

Septembers nagellack

September var överlag en månad då mycket av mina vanliga aktiviteter helt enkelt inte blev gjorda. Som det här med att måla naglarna till exempel. Jag har haft nakennaglar oftare än vad de varit färglagda. Så det känns kanske lite förvånade då att jag trots allt använt åtta lack sedan sist. Bara fyra manikyrer dock, alla utom en med lack från H&M. Och de såg ut så här, i den ordning jag bar dem.

H&M Beauty, Ice cold milk
Det här lacket har jag varit sugen på ända sedan H&M gjorde om sitt beauty-sortiment för en massa år sedan. Så det var ju på tiden att jag äntligen slog till.
Vit jelly som på riktigt ser ut som ett glas mjölk har hällts över naglarna. Det var hyfsat lätt att få jämnt, vilket är tur för det blir aldrig riktigt opakt. Snyggt ändå, och jag stördes inte minsta lilla av att nageln syntes genom lacket, trots att jag har tre lager lack på bilden. Anade någon slags pärlemorskimmer, men inte in your face på något sätt. Gav mest en lite rosa ton - om det nu inte var min egen nagel.

H&M Beauty, Me time
Brunt skimmerlack. Fast inte bara,för det döljer sig något kopparaktigt där, en liten hint av rosa. En mjuk färg, på något sätt.

a England, White knight + Merry maidens + Tintagel + St Agnes mine + Black knight
Anledningen till att det blev åtta lack den här månaden är att jag använde fem av dem för att göra en ombré från vitt till svart. Det här är en ombré jag varit sugen på ända sedan Ancient sites-kollektionen kom för ett par år sedan, den som de tre grå lacken kommer från. Flankerad så klart av två av lacken från kollektionen A-England knights.

H&M Beauty, Lost in the forest
Associerar så mycket med The Cures låt "A forest" av namnet på det här lacket att jag sitter och lyssnar på den just nu. 
Jag brukar ju gilla lite fulsnygga färger, och tänkte att den här mörkt kakigröna skulle vara något för mig. Och det är den, när jag inte tänker på något en kan hitta i en nyfödd bebis blöja....
Det jag bär just nu, och jag gillar det. Tror jag?