Januarifavoriter

Ett inlägg som blivit rutinartat att skriva varje månad, är det med månadens favoriter. Januari har varit en ganska trevlig månad. En del födelsedagar att fira, och ett stilla lunk som infinner sig. Om vi bortser från migränanfall, ryggskott och en otrevlig halka, så har januari faktiskt varit ganska så toppen. Lite av en vilomånad. Och favoriterna ser ut så här.

Bok: "The book of form and emptiness" av Ruth Ozeki. 

Film: "Bränd", som jag skrev om i fredags.

TV: Sett två serier, men inte älskat någon av dem.

Nagellack: Whispers från a England.

Skönhet: Sak jag börjat med de senaste veckorna, efter många mornar med segt humör efter en svettig natt, och alldeles för mycket småhuvudvärkar - vätskeersättning. Har jag så klart druckit förut, men inte så regelbundet att jag dricker ett glas varje morgon. Har gjort det ett par veckor nu, och märker verkligen hur jag blir pigg i sinnet på ett annat sätt, och att de där huvudvärkarna som kan slå till på morgonen i stort sett försvunnit helt. 

Extra speciell rolighet: När vi väl fått bilen att starta (älskade maken var väldigt arg ett tag där) for vi ner till en annan stad för att hälsa på Chilipojken och fira hans födelsedag i efterskott. Vi hade med pastasallad och åkte för att köpa tårta. Och nu har alla sett hans nya lägenhet, för vi hade med oss mormor, farmor och farfar och storasyskonet också.
Dessutom har E skrivit kontrakt för lägenhet, så från april blir älsakde maken och jag ensamma i huset. Med katten, så klart.

Favoritinlägg: Gillar att summera bokåret, så är det.

Nagellack i januari

Fyra nagellack har det blivit i januari, och det stämmer rätt så väl med min målsättning om ett lack i veckan. Mellan lack får naglarna vila minst ett dygn, jag oljar och gullar och har enbart baslack, om ens det. Dagar med lack på är det olja och handkräm för hela slanten. Hoppas på att mina nagelproblem snart ska lösa sig, annars kan det hända ett det kommer en längre lackpaus på en månad eller två.
Fram till dess tittar vi på de fyra lack jag faktiskt målade på i januari.

H&M, Disco FOMO
Ett gulgrönt lack, även om min murriga bild mest visar det som gult. Det kändes också gulare på än vad det såg ut att vara i flaskan. Skulle vilja kalla det för ett skimmerlack, men jag tror minsann att det fanns mikroskopiska små holopartiklar i lacket också. Tyckte jag kunde ana det någon gång, men helt säker är jag faktiskt inte.
Och bara för att jag var tvungen att googla det: FOMO = Fear Of Missing Out.

a England, Whispers
Sent förra året släppte a England tre kollektioner, och en av dem hittade jag i sin helhet under granen (och så ett par från en annan kollektion). Kollektionen Ghosts är så pass annorlunda i a England-sammanhang att det inte innehåller minsta lilla holopartikel. Kromatiska partiklar finns det däremot gott om, allt i en skirt svart bas. Går att lägga på ett svart krämlack, men går även lätt att bygga upp på egen hand, här har jag tre tunna lager.
Whispers skiftar i havsgrönt, blått och framför allt lila. Hur snyggt som helst.

London Grace, Zendaya
Enda lackbilden i januari som det hamnade sol på, och det passar väl bra på en så pass härlig grön färg. Granny Smith äpple-grön, tyckte jag. Lite som vanligt med London Grace är det ett krämlack.

H&M, Bitter chocolate
Namnet säger oss att det här inte är så svart som det ser ut att vara. Ändå så pass mörkt brunt att det bara är en liten aning till som gör det helsvart. Det här krämlacket sitter fortfarande på, men är väldigt slitet och skulle behöva komma av snart. Så att jag kan nagelgulla en dag eller två innan nästa lack.

"The book of form and emptiness" av Ruth Ozeki

Det är absolut inte bokens fel att det tog mig nästan tre veckor att läsa den. Jag har helt enkelt inte haft så stor läslust, och huvudet fullt med andra grejer, men när jag väl satte mig med boken och bestämt sa åt mig själv "nu läser du!", då gick det i ganska rask takt.
"The book of form and emptiness" är den andra boken av Ruth Ozeki jag läser. Troligen inte den sista.

Bildkälla The StoryGraph

Benny växer upp med en mamma som jobbar med nyhetsinsamling och en pappa som spelar klarinett i ett jazzband. En kväll kommer inte pappan, Kenji, hem från en spelning. På vägen hem har han blivit påkörd och avlidit. Benny och hans mamma Annabelle blir ensamma kvar i huset med sin sorg.
Annabelle utvecklar ett hoardingbeteende, och hemmet hamnar i förfall.
Samtidigt börjar Benny höra röster från tingen omkring honom. Han söker sin tillflykt till biblioteket, där han blir vän med en konstnär med en tam icke-binär iller, och en hemlös poet som samlar flaskor. Och så träffar han sin egen bok, den som berättar om hans liv.

Det här är en sådan där härlig bok som riktigt griper tag i en. Karaktärerna är älskvärda, men absolut inte utan fel. Här förekommer allt från zenbuddistiska nunnor till hemlösa narkomaner, och alla däremellan. Alla med sin egen historia och ett stort hjärta.
"The book of form and emptiness" berättas dessutom av boken själv, med vissa inlägg från Benny om det är något han vill kommentera eller berätta djupare om. Boken berättar om Bennys liv, men i sin egenskap av att vara en bok kan den också berätta om de andra människorna i Bennys omgivning, och ta sig djupt in i hans själsliv.
Boken handlar i grunden om trauma och sorg, men också om de olika uttryck de känslorna kan ta och hur bokens karaktärer väljer att ta sig an dem. Det är mycket om olika typer av relationer, och att försöka hitta rätt i en värld där du inte riktigt passar in. I och med att Benny hör röster, kan väl boken också anses ha en släng av magisk realism, även om hörselhallucinationer faktiskt är något som förekommer. Det är liksom hur de talar till honom som ger det hela en släng av fantasy, men bara en liten en.
Ruth Ozeki är själv zenbuddistisk präst, och det märks i hennes författarskap. Hon skriver böcker om att läkas, och att hitta sina lärare på oväntade platser. Kanske är det en kråka som leder dig till rätt plats i ditt liv. Eller en alldeles speciell bok som trillar ner från en hylla och hamnar i din famn precis vid rätt tillfälle. Jag känner hur boken gör mig nyfiken, och jag har en känsla av att jag kommer bära den med mig ett bra tag.

Jag gav "The book of form and emptiness" 4/5 i betyg. Jag kan ha varit snål...

FredagsFilmen: Bränd

Jag har haft "Bränd" på min vill-se-lista sedan jag först hörde talas om den, vilket säkert var 2018 när den först hade premiär. Av en slump hittade jag den på SVT Play häromdagen när älskade maken och jag letade filmmys, men den finns att streama på SF Anytime också. Om du blir nyfiken efter det här inlägget.

Bildkälla SF Anytime

Jung-su träffar av en slump på en gammal skolkamrat, Hae-mi. De återupptar sin bekantskap, och när Hae-mi ska resa till Afrika ber hon Jung-su mata hennes katt. När hon återvänder till Sydkorea har hon den snygge och rike Ben som sällskap. De tre börjar umgås alltmer, och en kväll berättar Ben för Jung-su om sin ovanliga hobby.

Filmen är baserad på en novell av Haruki Murakami som heter "Att bränna lador", som jag läste när jag läste novellsamlingen "Elefanten som gick upp i rök". Det tog dock ett bra tag innan jag kände igen handlingen, men när jag skumläste den efter filmen så upptäckte jag att det mesta som sker i novellen även finns med i filmen. Sådant gillar jag.
"Bränd" är en ganska lågmäld film, som på ett enkelt och rättframt vis berättar en historia som sett i backspegeln egentligen var ganska otäck. Under tittandets gång kanske det ibland kändes som att filmen var ett drama om olika typer av relationer, men som berättelsen fortskrider kan det nästan bara sluta på ett sätt. Med tragik. 
Rekommenderas varmt.

Bullet journal i februari

Det närmar sig med stormsteg, det där månadsskiftet. Jag ägnade sålunda några timmar åt att skriva ihop min bullet journal för februari. Det enda jag visste när jag började var att jag ville att det skulle vara blått.

Jag gjorde som förra månaden (den som pågår ännu, med andra ord) och valde ut en blå Tombow. Valet föll på 476 Cyan. Till det mina fineliners från Sakura Pigma micron, i de flesta tjocklekarna.
Hittade en blå washi jag tyckte kunde passa, med stjärnor på också, som extra piff. Och den här gången hände en av de där ovanliga sakerna - washin tog slut. 
Det var länge sedan jag skrev månaden så där fult. Faktiskt var det snudd på att jag började om från början, men så tänkte jag på vad Amanda Rach Lee, en av mina bujo-gurus, har för målsättning för 2024 - att omfamna även misstagen, inte nödvändigtvis radera det som kanske inte blev så fint. Så det får vara kvar.

En annan sak som fick vara kvar lite genomgående den här månaden, är alla sneda och vinda blå streck. Blev nog allra värst på det här uppslaget, och det finns risk för att jag kommer bli galen på det innan februari är slut.
Här är i varje fall kassaboken, som delar plats med nagellacken och månadsboken, som kommer bli andra halvan av månadsboken från januari. När en bok är dryga 800 sidor lång, och inte direkt i en genre jag ofta läser - high fantasy.

Jag tycker det har fungerat bra med träningsuppslagen på den här platsen bland månadssidorna, så jag fortsätter så ett tag till. 

Träningen följs alltså av vanorna, humöret och en rad om dagen. Ibland är det inte lätt att skriva ner något från dagen som gått. Som att det händer något nytt liksom. Kanske inte, nej.

Ett veckouppslag ser ut lite såhär, som vanligt. Den här månaden kommer alla citat från "Waiting for the night" med Depeche Mode. Finns med på albumet "Violator" som jag älskar. Valde den för att jag satt och gnolade på den låten när jag satte dit washin.

Jag tror att mars blir lila. Kanske.

Kyckling med äpple och dijonsenap

Det här receptet kommer ursprungligen från Buffé, och handlade om att använda äpplen i maten. På riktigt ansåg de att du kunde palla äpplen till den här rätten, men som fruktträdsinnehavare vill jag bestämt avråda från det. Om jag har mer frukt än vad jag kan göra av med själv så delar jag gärna med mig - om du frågar först.
Nu är det dock vinter, och äpplet den här gången hittades i fruktdisken.

Kyckling med äpple och dijonsenap

1 hel kyckling, eller motsvarande mängd kycklingdelar med ben
3 vitlöksklyftor
4 msk dijonsenap
2 msk japansk soja
2 msk rosmarin (helst hackad färsk, men torkad går bra)

2 msk rapsolja
1 tsk salt, eller efter smak
nymald svartpeppar
1 - 2 äpplen
3/4 dl vatten

Värm ugnen till 200℃.
Dela kycklingen och fläk ut den på en smord långpanna eller större ugnsfast form. Eller lägg ut kycklingdelar, klubbor rekommenderas.
Skala och skiva vitlöken tunt. Blanda vitlök med senap, soja, rosmarin, salt, peppar och olja. Gnid in kycklingen runt om med marinaden.
Kärna ur och skär äpplet i klyftor. Lägg dem runtom kycklingen, häll på vatten. 
Täck formen med folie och ställ in i ugnen ca 45 minuter.
Ta av folien, höj ugnsvärmen till 225℃ och låt kycklingen steka ytterligare 15 - 20 minuter, tills den fått vacker färg.
Servera med ugnsgrönsaker, och en bit bröd eller fler att suga upp såsen med.
Vi hade även lite svamp som behövde användas, som vi stekte med lite smör och vitlök. 

What's going on?

Dagens rubrik syftar inte på en låt från tidigt 1990-tal. Inte heller rådande världsläge, för det är så katastrofalt att jag knappt orkar läsa nyheter längre. 
Den syftar mer på en liten uppdatering om mig, eftersom jag sällan blir värst personlig på den här bloggen nuförtiden, utom i mina dagens då, möjligen. Men efter min depression känner jag hur jag mer och mer drar mig inom mig själv och det känns som att jag numera mest skriver om tv, film och böcker, strösslat med ett och annat inlägg om nagellack. Vill jag ändra på det? Troligen inte så vidare värst, men någon gång ibland vore det kanske trevligt med inlägg som handlar om mig och vad som händer i mitt liv.

Nyår brukar vara en sådan där dag som är bra för omstarter och reflektioner, men eftersom det gått flera veckor på 2024 så är det inte det det handlar om idag, inte helt och hållet i varje fall. Jag har slutat med nyårslöften och stora mål vid nyår för länge sedan, och ofta rasslar jag bara vidare som jag är van. Visst finns det sådant som tillkommer och sådant som försvinner, men på det stora hela är det lika samma både med mig och mitt liv.

Så. Vad händer? Egentligen inte så mycket med mig, men med min familj händer det en hel del. Chilipojken började plugga på annan ort i höstas, och har alltså lämnat boet och flyttat ifrån sin ömma moder. Eftersom han flyttat 15 mil bort var jag väldigt ledsen innan flytten, men det har gått väldigt bra. Jag var ledsen inte för att jag inte trodde att han skulle klara av att flytta hemifrån, utan mer för att jag visste att jag skulle sakna honom. Och det gör jag. Men samtidigt är jag stolt över honom, när jag ser hur bra det går för honom. Han ringer mig när han behöver hjälp med recept, så vi håller kontakten.
J har haft det turbulent ett tag, men förra året bestämde hon sig för att tag i det mesta och det håller så sakteliga på att ordna sig. Inte illa för någon med högfunktionell autism att ta tag i både hemmalivet och hälsan på samma gång. Det finns fortfarande saker som skulle kunna bli ännu bättre, men det är på väg åt rätt håll, så älskade maken och jag kan slappna av lite till.
E jobbar vidare på sitt morgontidiga jobb. Sedan hon tog körkort förra året har hon till och med köpt sig egen bil så hon kan ta sig dit när hon börjar 5 på morgonen. Kan behövas eftersom hon snart ska flytta ifrån vår bil. I april går flyttlasset även för henne, inom staden vi bor i, så jag är inte lika ledsen, men jisses vad jag kommer sakna att ha henne nära. Hon har skaffat pojkvän också, men honom får vi inte träffa än, för hon är envis på det sättet. Nåja, det är härligt att se henne vara kär.
Älskade maken och jag kommer alltså bo utan barn från april. Schumi the cat kommer dock bo kvar hos oss, och från att bara ha tytt sig till barnen har hon mer och mer börjat ty sig till oss. Just nu ligger hon hoprullad som en liten bulle på soffan i biblioteket där jag sitter och skriver. Mysig liten krabat det där. Hon fyller 17 i april, så vi är glada för alla dagar vi får ha henne hos oss.

Källaren då? Jo, där händer nästan ingenting. Det är nu 5 månader sedan översvämningen, och källarrenoveringen låter vänta på sig. Förra veckan var de här och hämtade byggfläkten som stått och brusat där nere sedan innan jul. Då var det torkomgång två, efter en golvslipning som lät vänta på sig. Nu är allt redo för att det ska komma hantverkare och fixa golv och väggar. Jag hade hoppats på att få dra igång yogaverksamheten senast i februari, men i den takt det går nu tror jag att hela vårterminen går om intet den med. Tveksamt om jag har några elever kvar efter det, men jag tänker inreda en yogastudio i varje fall. Får väl bli mitt hemmagym om inte annat. 

Annars händer inte så mycket. Min ena brorson gifter sig i april, så jag ska på bröllop och letar febrilt efter något att ha på mig. Och så ska jag på Formel 1 i sommar. Älskade laken fick en present av sina föräldrar på 50-årsdagen. Inte för att han fyllt än, för det gör han i maj, men biljetterna var tvungna att köpas i förväg, så han fick välja vilket lopp han ville åka på. Kommer kombineras med en liten bilsemester. 

Det var det.

"Plejaderna" om "Folk som sår i snö" av Tina Harnesk

I helgen var jag på årets första bokcirkel. Det bjussades på gofika och det pratades om det mesta. Men inte om bok. För det här var ett sådant där tillfälle där nästan ingen läst boken, så det lilla prat som blev om den var mest mellan mig och dagens värdinna som var de enda som läst ut boken. Annars var den delvis läst av de flesta, men inte riktigt så att det fanns diskussionsunderlag. Sådant tycker jag är lite tråkigt, och då hamnar Plejaderna inom " ", för jag kommer bara bjussa på mina egna tankar kring boken, då det var ungefär det som sades den här gången.

Bildkälla The StoryGraph

När Máriddja får veta att hon har cancer bestämmer hon sig raskt för att undvika all sorts behandling och dessutom undanhålla sanningen för maken Biera. Ingen annan ska lägga sig i hennes liv eller död. Den enda hon kan prata med är växeltelefonisten Siri, som finns i den moderna telefonapparaten maken släpat hem.
Kajs mamma har nyligen dött, och nu går flyttlasset mot Norrbotten. Ska hans sambo Mimmi våga ställa frågan hon bär på, och kommer den här nya platsen ge Kaj de svar han sökt om mamman och den hemlighet hon tog med sig till graven.

Det är två berättarlinjer i den här boken, och det är som läsare inte jättesvårt att lista ut hur det hör ihop. Däremot är det här en sådan där bok där det är underhållande att läsa om hur dessa linjer så småningom ska flätas samman. Jag skrattade flera gånger, grät en och annan tår.
Boken känns både lättillgänglig och lättläst. Den har ganska korta kapitel som bjuder på den där bara-lite-till-känslan, och det fina språket gör att läsandet bara rasslade på. Det tog inte många sittningar för mig att läsa ut den här boken.
Det är också väldigt intressant att få ett samiskt perspektiv, för en gångs skull. Författaren har själv samiskt ursprung, och har på så sätt förstahandsinformation att delge läsaren. Det finns sår i den här boken som är svårläkta, men under bokens gång kommer vi närmare en försoning. Det värmer. Jag tycker också om hur vikten av att få ha sitt eget namn kommer fram här. Försöken att sopa bort det samiska finns där, men också kampen för att få behålla det och särskilt den integritet som finns i att få äga sitt eget namn.

För första gången på mycket läge tycker jag väldigt mycket om en bokcirkelbok som jag inte själv har valt. Det här var verkligen en fullträff, och det är bra synd att inte fler av oss hade läst den, för jag ville verkligen få diskutera den. Nåja, det är som det är med den saken. I skrivande stund har den fått in fyra betyg och då blir medelbetyget 3,8/5.

Jag gav "Folk som sår i snö" 4/5 i betyg.

FredagsFilmen: The proposal

Redan 2009 kom den romantiska komedin "The proposal" med Sandra Bullock och Ryan Reynolds, men nu har den fått ett uppsving och hamnat på Netflix topplista bland filmer. När jag och älskade maken såg den förra veckan var den till och med etta bland filmerna. För mig var det andra gången jag såg den, för älskade maken den första.

Bildkälla IMDb

En illa omtyckt chef mutar sin hunsade assistent till att gifta sig med henne för att få behålla sitt visum och inte bli deporterad till Kanada. Föst behöver de bara övertyga berörd myndighet om att deras förhållande är äkta, och första steget blir att resa till Alaska för att berätta för hans familj.

Som sagt, det var en repristittning för mig. Jag hade väldigt roligt ändå. Dels är Sandra Bullock väldigt bra i komiska roller, och Ryan Reynolds likaså. De spelar på varandra på ett bra sätt, och kemin mellan deras roller finns där. Dessutom många bra skådespelare i birollerna, som Betty White som Andrews farmor som fyller 90 år. 
Det skrattades både en och flera gånger där vi satt i tv-soffan, så komedin i filmen håller än. Även om det egentligen är en ganska banal och förutsebar berättelse. Känslan finns där ändå. 
"The proposal" finns att streama på Netflix, såklart, men också på Disney+.

Sett på TV: Ratched

Spoilervarning på tv-inläggen.

Jag tycker att det är lite kul att titta på filmadaptioner av böcker jag har läst, och när jag läste "Gökboet" tänkte jag så klart att ja skulle se filmen med Jack Niholson. Den var dock inte helt lätt att hitta, men så kom jag på att Ryan Murphy, känd från "American Horror Story" och "Glee", gjort en serie om "Gökboets" störta skurk - syster Ratched.
"Ratched" utspelar sig drygt 20 år innan "Gökboet" och här får vi se Mildres Ratched som yngre, och se vad som format denna kvinna.

Bildkälla Mr Wallpaper

1947 söker Mildred Ratched anställning på Lucias mentalsjukhus. Bakom den välputade fasaden döljer sig ett mörker, och Mildred har många hemligheter.
Samtidigt förs mördaren Edmund Tolleson till sjukhuset, för att utredas om han är mentalt kapabel att ställas inför rätta. 
Sjukhusets läkare, Dr. Richard Hanover, har även han sina egna demoner att brottas med. Ett fall från förr hotar att omintetgöra allt det han kämpat för att bygga upp.
Det är också snart dags att välja guvernör, och sittande guvernör Wilson är sugen på att bli omvald, och väljer Lucias mentalsjukhus i allmänhet, och Edmund Tolleson i synnerhet, som en språngbräda för att få väljarna på sin sida.

Det är visst meningen att det ska komma en andra säsong av "Ratched", då Netflix beställde två säsonger. En liten aning av cliffhanger slutar det med, men då det nu gått nästan fyra år sedan säsong 1, kan jag ana att det finns en risk/chans att säsong två aldrig kommer.
Jag kommer säkert titta på den om säsong två kommer, men jag älskade inte det här. Det var så mycket jag tyckte kändes onödigt tillkrånglat. Serien är snygg, och jag uppskattar verkligen scenografin, kostymerna och ljussättningen, men handlingen känns kanske lite i tunnaste laget. Det blir mest ett "meh" av hela alltet, och jag har en känsla av att jag kunde ha hoppat över den serien helt och hållet. Jag blev otålig och ofta uttråkad när jag såg den.
Ändå är den ganska verklighetsnära, det är inga övernaturligheter som händer, utan det är mer skräcken i det okända. Ondskan inom människor, ibland förklädd som godhet. 

Tömda

Jag har ganska många slattar, så nästa månad blir det här inlägget antagligen större än de tre tomma förpackningar jag har samlat på mig sedan sist. 

Depend. Nagellack remover. Supersnabb.
Självklart har jag redan startat upp en ny likadan.
Betyg 5/5

Holika Holika. Pure essence sheet mask. Lemon.
Mycket trevlig mask, och jag gillar den extra mycket för dosen med c-vitamin. Sval och skön på ansiktet, passformen är så bra den kan bli (lite för litet munhål) och den innehåller rikligt med essens som kan sparas i burk till en annan dag. Kommer säkert köpa igen.
Betyg 5/5

Holika Holika. Pure essence sheet mask. Cucumber.
Väldigt skön mask som återfuktar bra. Det var väldigt mycket essence som skvalpade runt i den här förpackningen, så jag har att kura med i flera dagar. I övrigt passform och så som ovan. Kommer köpa igen.
Betyg 5/5

Största möjliga tystnad - Dagens

 

Låt: Nej tack.
Outfit: Svarta leggings, randig top, svart huvjacka, allt från H&M.
Smink: Läppbalsam, om det räknas.
Nagellack: Whispers från a England.
Doft: Vaniljdoften från läppbalsamet.
Läser: Månadsboken i januari och februari är en hejdundrande tjock fantasy med drakar och hela konkarongen. Skriven av Samantha Shannon och heter "The priory of the Orange tree". Det går lite trögt med "The book of form and emptiness" av Ruth Ozeki. Inte för att den är dålig, för det är den inte, utan för att jag inte har någon vidare läslust just nu.
Frukost: Te med mjölk, knäckemacka och en Bärry yoghurt. Körsbär så klart, för den är godast.
Fika: Vaniljkaffelatte, äpple med jordnötssmör.
Middag: Vegetariska enchiladas. Typ. Ingen mexikan skulle säkert tycka att det var enchiladas, men det är därifrån jag fått inspirationen i varje fall.
Pryl: Loop öronproppar. Efter fyra veckor med stor byggfläkt som står och vrålsusar nere i den tomma källaren, så är jag en ganska stor aning trött i öronen och huvudet. Dessutom har jag en huvudvärk som inte uppskattar ljud mista lilla idag.
Motion: Stretch för rygg med fokus på skuldrorna. Yogapass 15 av 30 i Yoga with Adrienes 30 days of yoga.
Kvällsnöje: Sova. Allt jag vill just nu.
Att tillägga: Har fått en så himla bra nyhet idag. Säger inte mer än så. 

Topp 20 nagellack 2023

Dags att göra helt bokslut med 2023 så att jag kan blicka framåt i stället. Och bokslut gör jag med att titta närmare på nagellacksfavoriterna från 2023, nya för mig. Jag hade ganska svårt att komma fram till en Topp 20, men eftersom det var ännu svårare att gallra så det blev Topp 10, så blir det trots allt 20 lack i det här inlägget. Ingen ordning alls på dem, förutom ungefär som jag bar dem.

London Grace, Amy
London Grace är inte jättepigga på andra formulas än kräm, särskilt inte i sitt bassortiment. Så att det finns ett grönt lack med guldskimmer är ju lite kul. Snyggt är det också.

a England, The wild rose
Som vanligt kommer det vara många lack från a England på den här listan, för att jag tycker så väldigt mycket om lacken därifrån. Kanske inte alltid med de bästa bilderna, tyvärr. 
The wild rose är olivgrönt i basen, med en stark dragning år guld. Och så holo. Så klart.

a England, Whitby abbey
Ett ganska grått lack, men som syns så drar det mycket åt lila i det. Och så holo.

a England, Love song for a vampire
Ungefär så snyggt som ett blått hololack kan bli. Lite åt teal-hållet, och fullkomligt skriker sommar. Eller tropikerna, vad vet jag. Har aldrig varit i tropikerna.

a England, Transsylvania
En mörkare blå den här gången, men fortfarande med a Englands signum-holo.

Vegan & Natural, Piece of heat
Hittade ett nytt märke från H&M 2023, och hann prova och älska massor av dem. Första kärleken var det här härligt röda krämlacket. Inte speciellt på något sätt, men en bra röd funkar alltid. Det här är en bra röd.

a England, Dracula
Eftersom kollektionen som de a England-lack jag kommer ha med här heter Bram Stoker &the Count, är det inte konstigt att det finns med ett Dracula-lack. Sedan hade jag gjort det blodrött, och inte magentarosa, men det gör ingenting när det är så här rasande vackert. Snudd på årets favorit.

a England, Van Helsing
Favoritlacket 2023 blev dock det här, döpt efter vampyrjägaren himself. Favorittippat från början och det höll hela vägen. Mina bilder gör inte det här lacket rättvisa minsta lilla.
Vinröd åt det lila hållet, massor av holo. Närmast sanningen på pekfingret.

Depend 7day, #7273 Be true
Ett svärtat skimrigt teallack. Eller som det var på riktigt - svart bas smockad med tealfärgat skimmer. Läckert som rackarns. Kom från höstkollektionen året innan, men passade lika fint en sommardag.

Vegan & Natural, Piece of ocean
Varför blir det alltid så mycket blått bland mina favoritlack? Ingen vet. Här ännu ett, i en nyans som får mig att tänka mer på seglare än havet. En sådan där seglare med tröja knuten över axlarna, seglarskor, solblekt hår, solbränd kropp och som gillar att sippa vin mellan kobbarna i Skääärgården. Marinblå, alltså.

Vegan & Natural, Piece of sunshine
Jag anser ju inte att solsken är värst knalligt aprikosorange, men det är ju jag det. Väldigt fint är det dock.

Vegan & Natural, Piece of fun
Varför får det här lacket mig att tänka på luktärter? Ingen vet. Knallrosa är det i varje fall, krämlackens variant av det likaledes maganetarosa Dracula här ovan.

H&M, Governess
Vinrött på väg att bli kastanjbrunt, skulle vi kunna påstå att det här lacket är. Överraskade mig med att inte kännas som att jag gått på en nit och skaffat ännu ett vinrött lack jag redan hade.

Essie, Ballet slippers
En riktig lackklassiker vid det här laget, som jag äntligen skaffade mig 2023. Skiraste och ljusaste rosa, som var svår att bygga till täckning även på mina kortisar. Lätt att lacka med, och väldigt fint. Jag förstår att det blivit så populärt.

Vegan & Natural, Piece of night
Ett bra svart krämlack är alltid trevligt i lackgarderoben. Det här är dessutom rejält blankt, lättmålat och täcker nästan med ett lager. Jag målar nästan alltid minst två, så...

Depend O2, #5164 Moon art
Får det mig att tänka på månen? You bet! Grått med flakes i silver och koppar. Kommer från 2023 års höstkollektion Autumn sky, som vi inte är färdiga med än.

Depend O2, #5165 Midnight purple
Samma kollektion som ovan och även min favorit från den kollektionen. Lila bas med flakes som skiftar i guld, koppar, silver och rosa. 

Depend O2, #5168 Summer fades away
Mörkt rött, en aning år vinhållet, eller kanske lite mer svärtad. Flakes i guld, som drunknar lite i basen och även syns som mörkt rosa. 

H&M, Boss in red
Rött skimmerlack, som påminner mig om Perceval från a England, som är ett av de finaste röda lacken jag har. Lite lättare att få tag på det här. Var mitt jullack, passande nog.

H&M, Vanilla latte
Avslutar med ganska ospännande lack, men ett som jag trivdes förträffligt i. Varm beige som känns som att det håller sig ganska neutralt. Passade min hudton bra, och det är det minsann inte alla så kallade nudelack som gör. Absolut vaniljfärgad, men inte med den smörigt gula tonen.

FredagsFilmen: The unbearable weight of massive talent

Hade jag hunnit se "The unbearable weight of massive talent" innan jag gjorde min topplista över filmer 2023, så hade den varit med på den listan. Nu såg jag den i mellandagarna, och hade roligt då i stället.

Bildkälla NickCage.movie

Nick Cages karriär går inte så bra. Dessutom har han skilts från sin fru och har en ansträngd relation till sin dotter. När han erbjuds 1 miljon dollar för att förgylla födelsedagen för ett superfan, miljardären Javi Gutierrez, bestämmer han sig för att åka dit.  Vad Nick inte vet är att hans värd är misstänkt för flera allvarliga brott, och nu vill CIA ha hans hjälp med att sätta dit honom. Nick behöver hämta hjälp från alla sina tidigare filmroller för att övertygande kunna lura denna mästerbrottsling.

Nicholas Cage spelar alltså en högst fiktionaliserad version av sig själv, och han gör det så med glimten i ögat att det är en ren fröjd att beskåda. Återigen visar han att han är en fantastisk skådespelare - kanske bara inte världsbäst på att välja projekt alla gånger.
Det är mycket humor i den här filmen, och jag skrattade högt många gånger. Samspelet mellan Nicholas Cage och Pedro Pascal är underbart, och det här blir snabbt en sådan där film att bli glad av. Det händer massor av oväntade saker, men vänskapen som spirar upp mellan Nick och Javi är inte en av dem. De är liksom menade att bli bästisar.

Mycket tittvärd film. Vi hyrde den från SF Anytime.

What I eat in a day #40 - Så pass i månaden

Årets första lingonvecka, och humöret är så klart på topp. Eller inte. Äter gör jag ändå, häromdagen det här.

 Till frukosten drack jag den vanliga koppen te med mjölk. Ett äpple i fruktkorgen började se lite väl deppigt ut, så jag gjorde det till äppelkrisp som jag åt med yoghurt till. Blev mätt.

Eftersom jag hade en avokadohalva i kylen sedan frukost dagen innan, bestämde jag mig för att använda den i en lunchsallad. Tillsammans med massor av grönsaker, tärnad ost, hemgjord röd pesto och älskade makens vinägrett till. Blev mätt.

Blev också väldigt sugen på lakrits. Så jag åt det. Inte hela påsen, men mycket av det. Utspritt över hela dagen, så klart.

Till fika bidde det rågrut med smör, och te med mjölk. Och lakrits, så klart.

E spenderade kvällen med sin pojkvän, så älskade maken och jag möblerade om i middagsschemat och åt kyckling med ris till. På bilden saknas riset, för det var inte riktigt klart än när jag ville förrättsäta salladen. Såsen syns inte heller, men den blev god.
Nej, kycklingen är inte bränd, bara otur med ljussättningen.

Och så glömde jag så klart att fotografera popcornen jag och älskade maken åt när vi tittade på "Loki".

5 favoriter - Mys

Det har ju inte direkt varit varmt i det här landet den senaste tiden. Så där så att det inte alls känns lockande att ens trippa ner till brevlådan och försöka slita upp den fastfrusna luckan för att kolla om brevbäraren hade med sig något kul. Riktigt inomhusväder. Eller frosta-av-frysen-väder.
Vad passar då bättre än att mysa? Platt ingenting, säger jag. Mys it is, och då gillar jag att omge mig med följande fem ting.

En bok eller film är så himla självklart, så det nämner jag inte ens.

En filt! Ju större desto bättre, och mysig och värmande ska den vara. Min vinröda favoritfilt är egentligen ett överkast, men det struntade jag i. Sitter inrullad i den här när jag mediterar, vilar efter yogan, läser, ser på tv, skriver på datorn om jag tycker det behövs, släpar in i sovrummet kalla nätter (hamnar oftast på golvet rätt så snabbt, eftersom det är den tiden i livet när det kan bli väldigt varmt väldigt plötsligt). Mysigaste filten i huset om ni frågar mig.

Ett levande ljus! Doftljuset just nu kommer från Woodwick och doftade bättre i burken än när det eldas, så kommer kanske kassera det snart, vi får se. Annars är ju Woodwick himla härliga, då de är gjorda för att imitera en sprakande brasa med sin fladdrande låga och ja, sprakande veke i trä. En brasa är för övrigt ännu bättre, om det inte vore för att jag i så fall måste gå ut och hämta ved, och... kallt. Som sagt var.

Vetevärmare! Extra skjuts på värmen där det behövs. På fötterna kanske, eller en frusen nacke, eller en ömmande axel. Den här som ser ut som en liten mysig räv fick jag i julklapp av Chilipojken, och den har redan värmt mig (och en och annan stel muskel) flera gånger.

En mugg med te! Eller annan varm dryck. Fast te är ju den allra bästa mysdrycken, så är det bara. Självklart är det inte te i muggen på bilden, för riktigt så knasig är jag inte. Det hade jag redan druckit upp. Och fyllt på igen.

Gosig kudde! När jag jättemyser brukar jag ha minst två kuddar. En bakom ryggen och en att vila boken på, eller en arm, eller under knäna. Eller palla upp överallt att bara gosa med. Kuddfodralet med den sovande räven på har jag fått i födelsedagspresent från min mamma för några år sedan. Nästan så att hon vet att jag gillar rävar. Jag fick nämligen en matchande bricka också.

Bokåret 2023

Dags att göra lite bokslut över förra året, så att jag kan an mig an 2024 med full kraft. 
Mitt mål för 2023 var att läsa 60 böcker, och det klarade jag med några timmar till godo. I år ligger målet på 50 böcker, men jag kommer inte bli ledsen om jag inte når det. Dags för mig att släppa lite på sådant som blir till tvingande moment i min läsning.
Jag gjorde ingen läsutmaning, och kommer inte göra det i år heller. Helt enkelt för att de har blivit så tråkiga. PK på ett inte alls roligt vis. Förut var det med sådant som "Läs en bok med en katt på omslaget" eller "Läs en bok från ett land du vill besöka". Nu kommer utmaningarna med tillägget "... och katten har endast tre ben" eller "...skriven av en författare med glasöga". Inte riktigt, men snudd på. Allt ska vara så tillrättalagt. Kan känna då att dessa utmaningar blir mer för att visa vilka fina människor vi som gjort utmaningen är, än att det verkligen ska gå att hitta böcker att läsa. Det känns som att de vill leda oss till en eller ett par specifika böcker, och det är inte så roligt. 
Jag ska också inte lyssna på vad BookTubers, BookTok eller Bookstagram tycker att jag ska läsa. Har ramlat i dålig-bok-fällan mer än en gång på det sättet.

Jag sammanfattar bokåret 2023 precis som jag gjort förr. Listar så klart inte alla 60 böckerna, utan kommer med lite statistik, några sammanfattningar och en topp- och bottenlista. Let's go!

Antal utlästa böcker: 60
Klassiker: 10
Svenska författare: 9 (eller 11 eftersom en bok hade tre författare)
Utländska författare: 51
På engelska: 25
Medelbetyg: 3,3

Årets topplista:
Omläsningen av Stephen Kings "Dark Tower"-serie (8 böcker) Spridda betyg men 5/5 för serien.
"En bättre värld" av Anthony Doerr 4/5
"Sense and sensibility" av Jane Austen 5/5
"Katten som räddade böcker" av Sosuke Natsukawa 4,5/5
"Häng City" av Mikael Yvesand 4,5/5
"Pride and prejudice" av Jane Austen 5/5

Årets bottenlista:

"Haven som skiljer oss åt" av Gill Thompson 1/5
"Den hemliga våningen" av Kelly Bowen 1,5/5
"Byn" av Ragnar Jónasson 1,5/5
"Väggen" av Marlen Haushofer
"Terapeuten" av Alex Michaelides 1,5/5
samt en DNF på "The mysteries of Udolpho" av Anne Radcliffe

Månadssammanfattningar 2023:
Januari 4 böcker
Februari 5 böcker
Mars 6 böcker
April 7 böcker
Maj 6 böcker
Juni 3 böcker
Juli 5 böcker
Augusti 3 böcker
September 5 böcker
Oktober 5 böcker
November 6 böcker
December 5 böcker

Plejaderna:
"Den store Gatsby" av F. Scott Fitzgerald, medelbetyg 2,5/5
"Haven som skiljer oss åt" av Gill Thompson, medelbetyg 1,5/5
"Den hemliga våningen" av Kelly Bowen, medelbetyg 2,3/5
"Byn" av Ragnar Jónasson, medelbetyg 1,6/5
"Fula tjejer" av Lisa Bjärbo, Johanna Linbäck och Sara Ohlsson, medelbetyg 3,6/5
"Häng City" av Mikale Yvesand, medelbetyg 2,8/5
"Väggen" av Marlen Haushofer, medelbetyg 2,3/5
Tänk att fyra av sju böcker lästa av bokcirkeln förra året hamnade på min sämsta-lista...)

Planerna för 2024 ser ut som så här.
Vill läsa 50 böcker. Kommer inte bli deppig om läslusten sviker och detta mål inte nås.
Läsa klart Jane Austens böcker i utgivningsordning. Jag har tre kvar.
Göra samma sak med David Mitchells böcker - läsa dem i utgivningsordning. Så att jag kan få en annan sorts överblick över den där världen han har skapat som så ofta överlappar varandra i böckerna. Och läsa om "Cloud Atlas" traditionsenligt på ett jämnt årtal.
Undvika historiska romaner om andra världskriget. Hoppas resten av bokcirkeln känner likadant.
Bara läsa och ha kul.

FredagsFilmen: Poor things

Eftersom filmer är så långa numera så tycker jag att det inte alltid är så kul att gå på bio. Jag menar - kisspaus? Samt beblanda mig med folk,men det är en annan femma. Alltså har jag inte varit på bio sedan "No time to die" för mer än två år sedan. Kanske kan jag dock lockas till biograferna i år, "Poor things" är ju bara 2 timmar och 21 minuter lång enligt IMDb. Jag kan nog hålla mig.

Bildkälla Waterwille creates

När Dr. Baxter finner den drunknade Bella ser han sin chans till kärlek. Genom sina medicinska experiment återupplivar han henne och gör henne till sin sällskapsdam. Bella törstar dock efter mer, och rymmer tillsammans med Duncan Wedderburn ut i världen. Äntligen fri växer Bellas vilja att bli självständig och att få leva i jämställdhet.

Det förekommer en hel del Oscars-buzz kring den här filmen, bland annat om Emma Stones möjligheter att vandra hem med ännu en gyllene gubbe, den första fick hon för "La la land". 
Filmen är baserad på en bok av skotske författaren Alasdair Grey, som kanske kanske inte har hittat in på min oändliga önskelista på Adlibris.
Det här är en komedi, och en twist på "Frankenstein", fast med en mer feministisk vinkling.

"Poor things" har svensk biopremiär 26 januari. 

Decembers utlästa

Jag trodde aldrig i min lilla låda att jag skulle klara av att läsa 60 böcker 2023, men eftersom jag hade sådan läslust i november så gick det. Läslusten var inte riktigt lika stor i december, helt enkelt för att jag hade så mycket annat att tänka på. Fem böcker lyckades jag ändå läsa ut, och därmed var saken klar. 

"Gökboet" av Ken Kesey är kanske allra mest känd för filmen med samma namn med Jack Nicholson i huvudrollen. Filmen är bättre än boken, om jag minns filmen rätt, och faktiskt var det här både tråkigt och omysigt att läsa. Ingen karaktär att tycka om, språket har inte åldrats med värdighet, och berättaren är en av patienterna vilket det en opålitlig berättare som grädde på tårtan. Betyget blev 2,75/5.

"Mistlar och mord" av P.D. James är en novellsamling med fyra kriminalnoveller som alla utspelar sig i jultid. Ville ha något snabbläst efter "Gökboet", och det fick jag. Däremot tyckte jag inte att det var värst bra, och betyget slutade på 3/5.

"Jul i rampljus" av Amanda Hellberg är tredje (och sista?) boken i Ulltunasviten. Här behöver sångerskan Harriet Hjort pengar för att hjälpa det teatersällskap hon arbetar med, och försöker vinna en vinstpott på 5000 kronor, samt huvudrollen i en nyskriven musikal. Utspelar sig kring julen 1902, och här finns kärlek, sorg, skurkar och dråpligheter. Mysig intrig och härliga karaktärer gav betyget 3,5/5

"Mansfield Park" av Jane Austen var mitt val som månadsbok i december. Tror jag tycker minst om den här av Austens romaner, och stör mig på både långtråkig handling, irriterande karaktärer, obehagliga kärleksintriger och att den känns allmänt trist. Betyget blev 2/5

"Full dark, no stars" av Stephen King är en samling av mestadels långa noveller/korta romaner som utforskar människans dolda mörka vrår. Vad skulle kunna hända om? Bland det läskigaste jag läst av King på länge. Samlingsbetyget blev 4/5

"Full dark, no stars" av Stephen King

Innan jag kommenderade ut mig själv i köket för att fixa nyårsmiddag så hann jag läsa ut bok 60 under 2023, och klarade därmed mitt uppsatta läsmål precis på gnällen.
Bok 60 var skriven av årets mest lästa författare (10 böcker!) och är en novellsamling av Stephen King. Ganska långa noveller oftast, då det rymdes fyra stycken i den här boken. Min utgåva innehåller också en extra novell, kortast i boken på endast 20 sidor, så fem noveller - eller novellas totalt. 

Bildkälla The SToryGraph

"1922" - En man är oense med sin hustru. Hon vill sälja mark som hon har ärvt, men han vill inte bo granne med ett grisslakteri. Eftersom de inte verkar kunna bli överens bestämmer han sig för att mörda henne, och han inviger sin son i planerna. Många år senare skriver han ner sin bekännelse, samtidigt som spöken från det förflutna kryper allt närmare. 3/5

"Big driver" - På väg hem från en boksignering drabbas författaren Tess av punktering. Mannen som hon tror ska hjälpa henne visar sig bli hennes värsta mardröm. Efter det är Tess besatt av att hämnas. 5/5

"A fair extension" - En svårt sjuk man stöter på försäljaren Elvid som säljer förlängningar. Han erbjuds att för en liten summa slippa ifrån sin sjukdom, men han måste låta någon annan lida i hans ställe. 3,5/5

"A good marriage" - Av en ren slump snubblar Darcy över sin mans mörka hemlighet. Mannen hon varit gift med i 27 år visar sig leva ett dubbelliv, och frågan blir hur hon nu ska agera. Särskilt som hennes man avbryter sin tjänsteresa då han anar oråd. 4/5

"Under the weather" - En man har en återkommande mardröm, som nu verkar ha tagit sig in i hans verklighet. Hans hustru är sjuk och sover väldigt mycket. Samtidigt sprider sig en otäck lukt på hans våningsplan. 4/5

Det här var läskigt. Bland det mörkaste jag har läst på länge från Stephen Kings penna. Novellerna djupdyker ner i de mörka sidorna som döljer sig inom människor. Även väna hemmafruar kan kan hitta en sorts urkraft inom sig. 
Mörkast av alla tyckte jag "Big driver" var, och den var bitvis riktigt jobbig att läsa. Särskilt beskrivningen av våldet Tess utsätts för var väldigt svårläst. En sak jag tyckte mycket om med den novellen var att hon gjorde fantasiröster som guidade henne. Katten, GPSen, en av hennes romankaraktärer.
Mest Kingsk tyckte jag att "A fair extension" var. Det känns nästan som något han skulle ha kunnat skrivit förut, kanske under pseudonymen Richard Bachman.
En bra novellsamling, med en bra mix av noveller. Han placerar sina karaktärer i väldigt besvärliga situationer och undersöker hur de kanske skulle reagera och agera under dessa omständigheter. Och lite som vanligt gör han det med bravur, och en fingertoppskänsla för detaljer.

Mitt betyg på "Full dark, no stars" blev 4/5. Betyg för de enskilda novellerna i deras sammanfattningar.