Ibland får jag för mig att arrangera om på ett hyllplan i någon av mina bokhyllor. För att göra mer plats eller bara för att ge ett lugnare intryck när jag tittar på hyllan ifråga. Då kan det hända att jag ser en bok som jag bestämmer mig för att läsa. Så var fallet med "Tio hjärnor" av David H Ingvar. Hur boken hamnade på den där hyllan överhuvudtaget vet jag inte, men gissningsvis via en bokrea eller liknande.
 |
| Bildkälla Goodreads |
Boken är en samling av tio medicinska essäer, som i de flesta fallen varit publicerade förut, men som här genomgått någon liten redigering. Eftersom författaren var läkare och forskare med ett specialintresse för sjukdomar i hjärnan, så ligger det nära till hands att ana att han vet vad han skriver om. Essäerna är dock spekulativa, men lutar sig starkt mot medicinsk forskning och rimliga antaganden. Huruvida Alexander den Store verkligen var en vinalkoholist är ju svårt att veta, men gissa går ju alltid, och att hitta mönster i beteenden som tyder åt ett håll. Så det kanske är viktigt att påpeka att det inte alltid är renodlade fakta, i de fallen då medicinska journaler och ögonvittnesskildringar saknas.
Tio hjärnor alltså, som alla tillhörde tio olika män. Dessa män hämtas från litteraturen eller politiken, och de led alla av mer eller mindre allvarliga sjukdomar i hjärnan. Så där så att en kan undra hur världen hade blivit om inte. Om inte Woodrow Wilson lidit av strokes, högt blodtryck och ett visst mått av vanföreställningar när Versaillesfreden skulle skrivas. Eller om inte Vladimir Lenin lidit av åderförkalkningar som troligtvis påverkade vissa delar av hjärnan som kan ha bidragit till att så många civila dödades i Sovjets barndom.
Spekulativt, som sagt, men också intressant.
Det är inga djuplodande personporträtt, utan det är stort fokus på sjukdomen de led av, och som i många fall ledde till deras (för tidiga) död. Boken är snabbläst och intressant, för den som liksom jag gillar ämnet och de tankeexperiment som kan uppstå.
Jag gav "Tio hjärnor" betyget 3/5.
