a-England, Leighton's nymphs

Sent 2021 kom a-England med tre kollektionssläpp på en gång. Varje kollektion består av fyra lack, så totalt blev det 12 lack. Hälften av dem fick jag i julklapp, den andra halvan har jag skaffat mig själv.
Bland julklapparna fanns hela kollektionen Leighton's nymphs, och det är den vi ska kika på idag. Den här kollektionen är inspirerad av konstnären Lord Frederic Leighton och tre av konstverken han skapat. Vi tittar på dem i den ordning de hamnade på mina naglar. 

Lord Leighton blev mitt favoritlack i februari. Kanske inte så konstigt, då rött är min favoritfärg. Här i en lite ljusare klarröd nyans, med gyllene stråk och holografiskt som gjorde att regnbågarna ofta såg violetta ut. 

Lachrymae var den hårdaste konkurrenten till favorittronen förra månaden. Lachrymae är latin för tårar, men det finns ingenting att grina över gällande det här lacket. En mix av lila, grå och brunt, med ett gyllene stråk och så är det holografiskt - så klart.

Clytie är kollektionens mins fina lack, och med tanke på att även det är fint så förstår ni att det här är en piffig kollektion. Ett varmt brunt lack, även här med ett gyllene stråk och massor av holo som får den där nästan violetta skiftningen.

Flaming June känns unikt i a-Englands hela sortiment. Jag tror att det här är första gången de har gjort ett orange lack. Och vilken orange sedan! En väldigt apelsinig nyans, även här med gyllene stråk och massor av holo. Så ska det representera solen också.
Eftersom det heter Flaming June, fick jag ta mig i kragen ganska så rejält för att inte spara det till juni. Och det var ju tur det. Jag tycker alla fyra lacken i den här kollektionen är jättefina, men Flaming June är nog ändå jättefinast.

Böckerna jag läste ut i februari

Det hann bli sju utlästa böcker innan februari slog om till mars. Inte illa med tanke på att jag hade flera dagar i mitten av månaden så jag kämpade med huvudvärk och hade svårt att koncentrera mig på att läsa. En av dem har jag förvisso jobbar på sedan december, och en var som vanligt månadslång läsning, men det gör ändå att jag läst fem böcker "som vanligt", och det trodde jag kanske inte från början.
De utlästa böckerna ser ut så här om en lägger dem på hög, med först utläst överst och sist underst - precis som vanligt.

"Blod säljer" av Stephen King är en samling av fyra noveller av det längre slaget. Jag tyckte minst om den första, men den var inte dålig för det. Min favorit var titelnovellen "Blod säljer", som är en uppföljare på romanen "Outsidern". Läs den först. Betyget här blev 4/5.

"Dosan. Helga Gregorius berättelse" av Helena Sigander är ett försök att ge röst åt Helg från Hjalmar Söderbergs roman "Doktor Glas". Det funkade sådär, tyckte jag. Jag hade antagligen tyckt bättre om den utan anknytningen till "Doktor Glas", som är en av mina favoritböcker. Ändå dock en av de bästa julklapparna, bara därför att. Betyget blev 2/5.

"En ocean av kärlek" av Tahereh Mafi var mitt val till bokcirkeln Plejaderna. Jag hade hoppats på en inblick i hur det var att vara amerikansk muslim straxt efter terrordåden 2001, men fick mest en bok om ung kärlek. En ungdomsroman, och bedömdes som sådan. Alla gav den betyget 3/5, så medelbetyget blev detsamma.

"Midnattsbiblioteket" av Matt Haig var kanske lite för lång för sin idé. Hyfsat förutsebar, och lite av en självhjälpsbok förklädd till roman. Snäppet bättre än medel, så betyget blev 3,5/5.

"Alternativa fakta. Om kunskapen och dess fiender" av Åsa Wikforss var min månadsbok i februari. En filosofisk granskning av fenomenet alternativa fakta, vad kunskap är och vad vi kan göra för att undvika desinformation. Jag hängde inte med på allt, men tycker att det här var en mycket intressant bok. Betyget blev 3/5.

"A poem for every winter day" i urval av Allie Esiri är precis vad titeln antyder. En dikt om dagen varje dag från 1 december till 29 februari. Eller - två dikter, en till varje kväll också. Det här gillade jag. Betyget blev 4/5.

"Ghostwritten" av David Mitchell blev februaris månadsbok. En episodisk roman om flera personer som sett till ytan inte har något gemensamt, men vars öden ändå vävs samman. Hade kunnat vara en novellsamling, utom på alla sätt det ändå blir en roman. Mitt betyg blev 4/5.

Jag har gjort en ganska stor läshög för mars, och jag tror inte jag kommer hinna med alla böcker i den. Å andra sidan brukat mars vara en stark läsmånad, så jag kanske överraskar mig själv igen. Hur det blev med den saken vet vi om en månad, ungefär. 

"Ghostwritten" av David Mitchell

När jag utnämnde "Ghostwritten" till februaris favoritbok, så hade jag inte läst ut den än. Med 60 sidor kvar att läsa hade jag svårt att se hur den skulle kunna tappa sin favoritplacering, och jag visste med mig att jag skulle hinna läsa ut den innan februari tog slut. Fick jag rätt?

Bildkälla Goodreads

En medlem i en domedagskult släpper ut dödlig gas på en tunnelbana i rusningstrafik, och flyr sedan från platsen. Vad har han gemensamt med en skivbutiksanställd i Tokyo? En brittisk affärsman i Hong Kong? En kvinna som bor på ett heligt berg och pratar med ett träd? Någon som reser genom Mongoliet? En kvinna som planerar en konstkupp i Petersburg? En spökskivare/musiker/dagdrivare i London? En forskare på en avlägsen irländsk ö? Eller en radio-DJ i New York?
Dessa främlingars liv vävs samman av olika omständigheters orsak och verkan. Deras öden är ofrånkomligt länkade till varandra, utan att de själva vet om det.

Det här är David Mitchells debutroman, men den sjätte av hans romaner som jag läser. Jag kan vid det här laget konstatera att "Cloud Atlas" inte var en lyckoträff, David Mitchell har blivit en av mina favoritförfattare. 
Något som kännetecknar hans böcker är att det ofta består av olika episoder. "Ghostwritten" skulle kunna vara en samling noveller, om det inte vore för sättet de olika berättelserna vävs samman. Ibland är beröringspunkterna små, ibland av det tydligare slaget. Jag hittar också många liknande saker i de olika berättelserna, som kamferträd och någon sorts spöken, som titeln pekar på. 
Hade det här varit min första Mitchell-bok så hade jag inte reagerat som  jag gjorde på vissa namn. Nu vet jag att han gärna återkommer till sina karaktärer, och i "Ghostwritten" hittar jag två karaktärer som sedan återkommer i "Cloud Atlas". Nu när jag läst så många av hans romaner är det alltid roligt att hitta de där namnen som jag vet kommer återkomma, eller skeenden som kan komma att utvecklas i andra av hans romaner. Jag tycker mig ana en början till det som sedan blev "The bone clocks" bland annat. Det är med andra ord en intressant värld han bygger upp, i den här romanen och i de som skulle följa på den.

Boken höll hela vägen, och jag hann läsa ut den i februari. Februarifavoritboken "Ghostwitten" fick betyget 4/5 av mig. 

"A poem for every winter day" av Allie Esiri

Förra året läste jag "Shakespeare for every day of the year" i sammanställning av Allie Esiri. I år planerar jag att läsa hennes sammanställning av poesi för de olika årstiderna. 
Först ut av dessa var boken jag började läsa redan i december, för vintermånaderna brukar räknas vara december, januari och februari, och så är det i den här boken också.

Bildkälla Goodreads

"A poem for every winter day" är egentligen en lite missvisande titel, för boken innehåller två dikter till varje dag. Dessa är till stor del hämtade från hennes andra böcker "A poem for every day of the year" och "A poem for every night of the year". Vissa dikter skiljer tydligen, men jag tror att jag ändå hoppar över dem för 2023. Det är alltså två dikter för varje dag - en till morgonen och en till kvällen. Jag har oftast läst båda på samma gång, någon gång på förmiddagen, för jag märkte ganska snart att jag hade en tendens att glömma kvällsdikten. 
Upplägget är alltså en dikt för morgonen och en för kvällen. Vintertemat är starkt, men det förekommer också dikter som förknippas med dagens datum, eller den ungefärliga tid vi befinner oss i. Vissa högtider eller firanden får sina särskilda dikter, allt från jul och fastan till förintelsens minnesdag och medborgarrättskampen i USA. 
Varje dikt har en inledning skriven av bokens redaktör. Det kan vara en författarpresentation, en förklaring till varför just den här dikten är lagd på det datumet, eller en presentation av dikten själv.
Vissa dikter är korta, som haikus med sina 17 stavelser, till långa stycken som Poes "The raven" som tog upp 7 sidor (jag tror det var samlingens längsta dikt). Det är en blandning av tidsepoker, ursprung och ämnen, och jag tyckte mycket om de flesta av dikterna. Allt kan ju inte tilltala alla, men jag tyckte urvalet var bra.
Boken kom 2020, och då var det skottår. Boken passar alltså bra att läsa även på skottår, då 29 februari finns representerat. Jag märkte även av den kalenderindelningen i hur dikterna var upplagda, fastan kom lite väl tidigt i diktform, med tanke på att den inleds först idag 2022. 

Jag har tyckt mycket om att läsa de här vinterdikterna, och jag har så klart redan börjar med vårdikterna. Mer om dem om tre månader. 
Mitt betyg på "A poem for every winter day" blev 4/5. Skulle jag ge betyg för omslagen på de här böckerna också, så skulle det bli 5/5 - så himla fina!

"Alternativa fakta" av Åsa Wikforss

Februaris månadsbok har jag lånat av E, som fick den i skolan. "Alternativa fakta. Om kunskapen och dess fiender" är en väldigt intressant bok om ett ämne som tyvärr blivit alltför aktuellt de senaste åren.

Bildkälla Goodreads

Finns det alternativa fakta? Är kunskap en social konstruktion? Kan något vara sant frö mig men inte för dig, eller är sanning något objektivt? Åsa Wikforss, professor i teoretisk filosofi, undersöker det omdiskuterade ämnet kunskapsresistens från ett filosofiskt perspektiv. Hon diskuterar vad kunskap är, vilka psykologiska mekanismer som ligger bakom resistensen mot fakta och hur vi kan motverka en sådan resistens.

Det märks tydligt att Åsa Wikforss blivit lite förbannad på Trump och hans administration. Det är så vitt jag vet de som står bakom begreppet, eller i varje fall gjorde det aktuellt igen. Boken kom ut 2017, så innan Trump förlorade valet och innan pandemin bröt ut. Vissa exempel i boken kan på det viset kännas lite daterade, men kärnan finns där och ämnet är dagsaktuellt idag. Desinformation flödar över världen, och det gäller att se upp så att en inte trillar i fällan. Vilket är lätt hur uppmärksam en än är. 
Boken utgår från filosofin, och för mig som inte har jättestora kunskaper i det ämnet så är det bitvis svårt att hänga med. Det kan kännas ibland som att boken mest vänder sig till den redan invigde, men jag hänger ändå med på det mesta och jag tycker att det kommer fram många klokskaper i den här boken. 
Boken tar upp vad fakta är, vad kunskap är, och varför kunskapsresistens växt fram. Vikten av källkritik, men också viljan hos individen att ifrågasätta. Både det vi får oss tillsagt, och det vi tror oss veta.
Här presenteras också sätt att motarbeta kunskapsresistens. Svensk skola får rejält med dask (och det med rätta), men också medierna och deras vinklingar av rubriker och fakta för att locka publik. Till och med nyhetssändningar och debatter på tv får en släng av sleven. Vissa av de sakerna har jag redan tänkt på, andra blir något av a-ha!-upplevelser.

Jag gillade den här boken. Jag hängde som sagt inte alltid med i resonemanget, men tycker att språket var lagom tillgängligt även för den som inte är professor i filosofi. Som lilla jag som bara tyckte att bokens ämne verkade vara intressant. Och det var det också. Det finns mycket att ta till sig av den här boken, och jag hoppas att den läses flitigt av pedagoger, journalister och politiker - de som har en vror/avgörande roll för att stoppa kunskapsresistens.

Mitt betyg på "Alternativa fakta" blev 3/5.