När jag utnämnde "Ghostwritten" till februaris favoritbok, så hade jag inte läst ut den än. Med 60 sidor kvar att läsa hade jag svårt att se hur den skulle kunna tappa sin favoritplacering, och jag visste med mig att jag skulle hinna läsa ut den innan februari tog slut. Fick jag rätt?
 |
| Bildkälla Goodreads |
En medlem i en domedagskult släpper ut dödlig gas på en tunnelbana i rusningstrafik, och flyr sedan från platsen. Vad har han gemensamt med en skivbutiksanställd i Tokyo? En brittisk affärsman i Hong Kong? En kvinna som bor på ett heligt berg och pratar med ett träd? Någon som reser genom Mongoliet? En kvinna som planerar en konstkupp i Petersburg? En spökskivare/musiker/dagdrivare i London? En forskare på en avlägsen irländsk ö? Eller en radio-DJ i New York?
Dessa främlingars liv vävs samman av olika omständigheters orsak och verkan. Deras öden är ofrånkomligt länkade till varandra, utan att de själva vet om det.
Det här är David Mitchells debutroman, men den sjätte av hans romaner som jag läser. Jag kan vid det här laget konstatera att "Cloud Atlas" inte var en lyckoträff, David Mitchell har blivit en av mina favoritförfattare.
Något som kännetecknar hans böcker är att det ofta består av olika episoder. "Ghostwritten" skulle kunna vara en samling noveller, om det inte vore för sättet de olika berättelserna vävs samman. Ibland är beröringspunkterna små, ibland av det tydligare slaget. Jag hittar också många liknande saker i de olika berättelserna, som kamferträd och någon sorts spöken, som titeln pekar på.
Hade det här varit min första Mitchell-bok så hade jag inte reagerat som jag gjorde på vissa namn. Nu vet jag att han gärna återkommer till sina karaktärer, och i "Ghostwritten" hittar jag två karaktärer som sedan återkommer i "Cloud Atlas". Nu när jag läst så många av hans romaner är det alltid roligt att hitta de där namnen som jag vet kommer återkomma, eller skeenden som kan komma att utvecklas i andra av hans romaner. Jag tycker mig ana en början till det som sedan blev "The bone clocks" bland annat. Det är med andra ord en intressant värld han bygger upp, i den här romanen och i de som skulle följa på den.
Boken höll hela vägen, och jag hann läsa ut den i februari. Februarifavoritboken "Ghostwitten" fick betyget 4/5 av mig.
