Det är ingen pjoskig titel på den här filmen direkt, men så heter boken den baseras på samma sak. "Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap" läste jag för flera år sedan, och jag kommer ihåg att jag älskade den, men inte så värst mycket annat. Så det var en inte helt självklart för mig vad som skulle hända i den här filmen, när älskade maken och jag såg den häromdagen.
 |
| Bildkälla Viddla |
Efter andra världskrigets slut får författaren Juliet Ashton ett uppdrag att skriva om läsande. Den här gången under sitt eget namn och inte den pseudonym hon gjort sig känd under.
Av en slump får hon kontakt med en grupp människor på ön Guernsey, som under Tysklands ockupation av ön under kriget, startade Guernseys litteratur och potatisskalspajssällskap för att kunna ses regelbundet.
Juliet blir intresserad av sällskapet, och efter en tids brevväxling beger hon sig till Guernsey för att intervjua medlemmarna för att förhoppningsvis kunna skriva om dem.
En riktig feel good-film. Jag gillade den mycket och kan varmt rekommendera den. Inga överraskningar direkt, men ibland behöver en just en sådan där förutsebar och lite mysig film. Även om vissa teman i filmen kan kännas mörkare, och påminna lite väl myclet om sådant som händer i vår omvärld just nu.
