Vad jag läste i maj

En vecka in i juni känner jag mig äntligen redo att visa upp böckerna jag läste upp i maj. Alla 6,hur det nu gick till. Kändes som att jag tragglade med de flesta av dem, för så kan det va.
Utlästa uppifrån och ner som vanligt.

"Ingenting mindre än ett mirakel" av Markus Zusak hade legat i tbr-högen sedan förra sommaren innan jag bestämde mig för att äntligen läsa den. Vet inte om jag egentligen hade så stor lust med det, då jag hört mycket blandat om den här boken. Jag tyckte den var ganska rörig, och även om den egentligen var ganska lätt att läsa så ville det sig inte riktigt. Ombröderna Dunbar, och deras föräldrars historia. Betyget blev 3,5/5.

"History keeps me awake at night" av Christy Edwall önskar jag att jag hade tyckt bättre om än den 3/5 jag gav den i betyg. Den var segläst och ordrik. En viss poesi i språket, men karaktärer och handlingen landade aldrig hos mig. Margit har en livskris, på ett ungefär.

"Galatea" av Madeline Miller fick hoppa in mitt i läsningen av Plejadboken, för att jag behövde en paus. En novell som tog ungefär en timme i anspråk. Sagan om Pygmalion sett ur statyns synvinkel, och berättad på ett så bra sätt att den fick 4/5 i betyg.

"Byn" av Ragnar Jónasson är alltså den bok jag behövde pausa i läsningen av. Lästes alltså för bokcirkeln, och ingen av oss var nöjd med den. Konstig intrig, genreblandning som inte gav något alls, krystat slut. Lite som en uppsats skriven av en ointresserad elev. Medelbetyget blev 1,6/5. Jag gav den 1,5.

"Killers of the Flower Moon" av David Grann, med undertiteln "Olja, pengar, mord och FBI:s födelse" handlar om ett mörkt kapitel i USA:s historia. Det finns gott om dem, men den här gav mig en dålig smak i munnen. Osagerna var ett rikt folk, men mördades systematiskt för att vita män skulle kunna lägga vantarna på deras pengar. Det här var min månadsbok i maj och jag gav den 3/5 i betyg. Snart en film av Martin Scorsese.

"The drawing of the three" av Stephen King är den andra boken i Dark Tower-serien. Vi får fortsätta följa Roland på hans färd mot det mörka tornet. Här samlar han på sig de som ska bli hans reskamrater. Jag har läst den förut, så det gick ganska fort den här gången. Kanske är det det välbekanta med den, men det här blev majs favoritbok, med 4/5 i betyg.

Whislist Wednesday: För att jag snart fyller år

Japp. Snart är det dags. Inom kort ska den här gamla säcken med ben fylla kortlek. Eller veckor på året. 52, alltså. Och lite som vanligt verkar folk vilja veta vad jag önskar mig. Fred på jorden, snälla barn och alla böcker på min Adlibrisönskelista ligger väl i topp,men förutom det finns det en del luckor i barskåpet som jag kan tänka mig att fylla upp. 

Bildkälla Systembolaget

Sommaren är här och då är det himla mysigt med kylda drycker på altanen. Och det var alldeles för länge sedan jag hade Aperol i barskåpet så att jag kunde göra mig Aperol spritz. Prosecco brukar jag ha hemma,men en kombo av de två skulle inte heller sitta fel.

Bildkälla Systembolaget

Väl kyld Baileys slår sällan fel. Det går även utmärkt att kyla den extra meden isbit eller tre, om en vill det. Har inte haft Baileys hemma på ett tag nu, och börjar sakna det. Originalsmaken är såklart bäst,men den där salted caramel-varianten skulle jag gärna testa.

Bildkälla Systembolaget

Med tanke på hur länge sedan det var jag hade Southern Comfort hemma så är det nästan konstigt att jag ens kommer ihåg dess existens. Väldigt god att blanda med annat, coca-cola till exempel, men min favorit är ginger ale.

Bildkälla Systembolaget

Jag älskar syrliga smaker på allt utom surt godis. Limoncello med sin citronsmak faller mig absolut på läppen. Antingen väl kyld över is i all sin ensamma glans, eller nermixad i en smaskig cocktail.

Bildkälla Sysyembolaget

Det är mycket Italien på den här listan, för från det landet kommer även den här likören, som smakar väldigt mycket som att dricka marsipan. Och jag gillar/älskar marsipan. God även att blanda med annat, som Baileysen här ovan, till exempel.

Bildkälla Systembolaget

Jag har gin hemma. Massor av olika sorter, till och med, eftersom gin är en av mina stora favoriter att blanda drinkar med. Men jag har inte Kilsbergen Gin, och det är ju synd, inte minst för att en av tillverkarna ingår i bekantskapskretsen. Och för att den är lokalt producerad, så klart.

Plejaderna om "Byn" av Ragnar Jónasson

Bokcirkeln har träffats igen! Och den här gången var jag med! På grund av födelsedagar, kattutställningar och extremt försenade tåg (utan ersättningstrafik) så var det hälften av oss som samlades på en försommarvarm altan. Och en hund. Kladdkaka, snicksnack och bokprat ledde till en väldigt trevlig eftermiddag.

Bildkälla The StoryGraph

Una flyttar till den lilla byn på Islands nordkust för att bli lärarinna åt två av byns tio invånare. Hon får svårt att passa in i byn och tycker att flera av invånarna verkar vara avogt inställda mot henne. Dessutom verkar det spöka i huset hon bor i.
När en av hennes elever dör under mystiska omständigheter, försöker Una komma sanningen närmare. Helt på egen hand, eftersom hela byn verkar arbeta emot henne.

"Är detta världens just nu bästa deckarförfattare?" frågar sig The Times på omslaget till boken. Är det den här boken som avses i det omdömet, vilket vi inte tror, så svarar vi i Plejaderna ett rungande "NEJ!" på den frågan. Det här är inte ens en deckare, det är knappt ens en spänningsroman. Och de där övernaturliga grejerna med spöken, vad är det meningen att de ska tillföra? En annan sak vi lägger pannan i veck över är passagerna i kursiverad stil.Vad är det meningen att de ska tillföra?
Det dröjer ganska länge innan det ens händer något i boken. Una verkar mest lulla omkring, undervisa ibland, och dricka en herrans massa rödvin. Det är först när en av henne två elever dör som hjulen vekar börja rulla. Eller så är det bara Una som inbillar sig i sin rödvinsdimma. Upplösningen kommer ganska krystat, och det känns som ett konstigt slut på boken. 
Det här gav vi inte mycket för, helt enkelt. Vi kunde bara än en gång konstatera att vi hade valt en dålig bok, och att det verkar finnas alldeles för gott om den varan för vår smak.

Plejaderna gav "Byn" 1,6/5 i medelbetyg, där högst var 1,9 och lägst var 1,5. En av de där 1,5 var min.

"The drawing of the three" av Stephen King

Andra boken om Rolands färd mot Det Mörka Tornet börjar sju timmar efter att den första slutade.

Bildkälla Goodreads

Roland har hunnit ikapp mannen i svart och är nu på stranden av ett väldigt hav. På sin vandring norrut stöter han på tre dörrar på stranden. Bakom var och en av dem finns någon som ska vara honom behjälplig på färden mot det mörka tornet. Fången. Skuggdamen. Knuffaren. 
Roland tvingas förlita sig på deras hjälp, medan han själv kämpar mot en sjukdom som kan komma att förgöra honom och drömmen om Tornet.

Det kan mycket möjligt vara så att The Dark Tower ärmin absoluta favoritserie böcker. Så pass att jag från början hade planerat att läsa om dem på engelska samtidigt som jag köpte på mig serien på nytt, i nya fina böcker i en samlad utgåva. Så kom "The gunslinger" hem till mig, med något av det värsta en boksamlare kan råka ut för. Ett tryckt "klistermärke" som vanpryder omslaget. Det här med reklam för den faktiskt skitdåliga filmen som baserades på de här böckerna. Alltså bestämde jag mig för att lägga den där omköpsplanen på hyllan för tillfället, och läser istället om i mina välslitna pocketexemplar. Kan faktiskt tycka att de är rätt så snygga. 
Anyway. Vi fortsätter alltså resan mot Tornet i den här andra boken. Och nu är det dags för Roland att få tag på de som ska följa honom hela vägen fram. En inte helt igenom lätt resa, ska det visa sig.
Tempot trappas upp lite i den här boken, och blir hyfsat spännande. Nu får vi även med synvinklar från andra karaktärer och får bakgrundshistorier till några av följeslagarna. Roland hamnar ibland i passagerarsätet i den här boken. Han är en komplex karaktär, och det är inte alltid lätt att tycka om honom. Han har dock släppt lite på sin coola revolvermanattityd i den här boken, och får chansen att visa andra sidor av sig själv. Han känns lite varmare, helt enkelt.

Därmed hoppar också betyget upp en del. "The drawing of the three" fick 4/5.

"Killers of the Flower Moon" av David Grann

Den här boken ligger till grund för en film i regi av Martin Scorsese som kommer i höst. 
Bokens hela titel är "Killers of the Flower Moon. Olja, pengar, mord och FBI:s födelse" och det sammanfattar väl hela boken hyfsat bra. Självklart går det mycket djupare än så, och det här är inte rolig läsning, direkt.

Bildkälla Goodreads

Osagerna hade tvingats till ett ofruktbart reservat. Men under deras till synes värdelösa mark visade det sig finnas stora oljefyndigheter, något som skulle göra osagerna till världens rikaste per capita,under 1920-talet. De kunde nu bygga hus, köra fina bilar och skicka iväg sina barn på utbildningar långt ut i världen.
Men i början av decenniet började den ena osagen efter den andra dö under mystiska omständigheter. Självmord, bisarra olyckor, sprängningar, förgiftningar, mord. 
Ungefär samtidigt bildar J. Edgar Hoover det som senare ska bli FBI. Han ser osagemorden som ett gyllene tillfälle att visa vad en federal utredning kan uträtta.

I början kändes det nästan som att jag hade börjat läsa en spänningsroman, men tyvärr är det inte så. Tyvärr som i att det är en ganska horribel berättelse och jag önskar att den inte vore sann, men det är den. 
Allteftersom berättelsen fortskrider blir det dock tydligare att det inte är en roman, inte minst för att det blir många olika namn att hålla reda på.Ibland kunde det bli lite rörigt att hålla reda på vem som var vem. Vem var god och vem var en bad guy? Och är det egentligen helt och hållet svart eller vitt, eller finns det med en gråskala också? 
Boken är väldigt väl genomarbetad, och belyser att bara för att ett fall kunde få sin lösning, så betyder det inte att det var slut där. Eller ens att det var där det började. Det är en så systematiskt grymhet att det går att likna den vid folkmord. Och för vad? Pengar. Så klart.

Jag kommer säkert filmen, någon gång. Men gissningsvis är det här ett fall av att boken är bättre, särskilt som jag anar att den kommer berätta så mycket mer.
Mitt betyg på "Killers of the Flower Moon" blev 3/5.