I somras läste jag Haruki Murakamis novellsamling "Män utan kvinnor", allra mest för att jag ville läsa den litterära förlagan till filmen "Drive my car" innan jag såg filmen. Jag har fortfarande inte sett filmen...
 |
| Bildkälla YouTube |
Skådespelaren Yusuke sätter upp en flerspråkig verson av "Onkel Vanja" i Hiroshima. Av försäkringsanledningar anställer han en kvinnlig chaufför som kan köra honom i hans egen bil. De finner ett samförstånd, och med henne kan Yusuke öppna upp om alla känslor kring sin frus död.
Filmen verkar ha en massa andra vinklingar än vad novellen hade, men jag vill inte se filmen mindre för den sakens skull. Nästan lite tvärtom, för där novellen mest var massa bilresor och berättelser, verkar det här vara möten av alla de slag.
Filmen har vunnit en skrälldus av priser, bland annat en Oscar för Bästa utländska film.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för din kommentar!
Jag förbehåller mig rätten att radera kommentarer som är: spam, reklam, otrevliga, irrelevanta för inlägget och/eller anonyma .