"Days of blood and starlight" är den andra boken i Daughter of smoke and bone-trilogin. Och eftersom jag gillade den första boken var det liksom självklart att jag även skulle läsa de andra två delarna.
 |
| Bildkälla Goodreads |
En gång förälskade sig en ängel och en djävul i varandra. De drömde tillsammans om en annan sorts värld - en utan krig och alla dess fasor. En utan stora arméer och barn som slits ur sina mödrars famn.
De drömde om en vacker värld utan blod och massakrer och uppskurna strupar.
De drömde om ett paradis redo att fyllas med deras glädje.
Det här är inte den världen.
Bok två tar vid där bok ett slutade, och det är mycket konsekvenser av tidigare handlingar i den här boken. Jag saknar den ibland lite lättsamma tonen som fanns i den första boken. Det här är mörkt, ibland alldeles för mörkt för mig.
Boken är bra skriven, lite som vanligt med Laini Taylor, och hon är bra på att måla upp karaktärer, miljöer och skeenden på ett sätt som levandegör dem. Även känslor. Och det är just där det faller lite för mig den här gången.
Känslan jag får av den här boken är nämligen inte värst trevlig. Det är mycket ångest, stridströtthet, förtvivlan och olyckliga känslor. Hade kanske varit på sin plats med en liten varning för grafiskt våld och även sexuellt våld.
Jag satt igår och skrev i min läsedagbok och försökte motivera för mig själv varför jag inte gav den ett högre betyg, nu när jag tycker den är så pass bra skriven och passar så bra in i bokens tema och trilogin i stort. Och svaret är nog helt enkelt den att jag inte tyckte om hur den fick mig att känna. Det bar emot att läsa vidare i en bok som jag upplevde så pass fylld av angst. Det är spännande, det är bra skrivet, och det passar boken, men. Jag ville känna någon form av hopp i varje fall. Nu blev det den ena käftsmällen efter den andra.
Boken har även många olika perspektiv, vissa får vi bara följa i ett kapitel. Inte för att det blir jätterörigt, men samtidigt kan det ibland vara svårt att greppa ur vems synvinkel vi ser saker hända just nu. Är det någon som är viktig för handlingen eller bara någon som bevittnar?
Många tvära kast i handlingen, och jag känner en viss spänning inför att få veta hur det slutligen löser sig. Det känns som att det bygger upp mot något episkt.
Mitt betyg på "Days of blood and starlight" blev 3/5.
