Tydligen en japansk bästsäljare. Själv vet jag inte riktigt hur jag fick nys om boken, men jag tror att det var Adlibris som tipsade om den, säkert för att jag har en massa Murakami i önskelistan.
"Before the coffee gets cold" är den förts boken i en serie, där jag har de två första böckerna, men den tredje ser jag inte ens att den har blivit översatt. Ingen av dem finns på svenska dock, så jag har valt att läsa dem på engelske, eftersom min engelska är betydligt bättre än min japanska.
 |
| Bildkälla Goodreads |
I en källarlokal i Tokyo finns ett litet café. Där finns inte många platser att sitta på , men kaffet är gott. Caféet har också en udda detalj - här går det att resa i tiden. Reglerna är många. Du måste sitta på en särskild plats och du får inte lämna den, du kan bara möta personer som du vet har varit på caféet, och du måste återvända till din tid innan kaffet kallnat.
Jag gillar idén med den här boken, och den bjuder också på spännande möten. Boken är indelad i fyra kapitel, som handlar om lika många tidsresor. En kvinna som vill träffa sin förlorade kärlek, en hustru som vill få kontakt med sin man, en syster som vill möta sin lillasyster igen och en mor som vill lära känna sitt barn. Kapitlen känns lite som noveller, men de hör tydligt samman med varandra, inte bara i skeenden utan också i beröringspunkter mellan de olika personerna.
Författaren, Toshikazu Kawaguci, har främst arbetat som dramatiker, och skrivit flera pjäser åt olika teatergrupper i Japan. "Before the coffee gets cold" är en prisvinnande pjäs från början, som sedan skrivits om till en roman. För mig som läst en del manus i mitt liv så kan jag känna av det. Det är ett enda (scen)rum som hela boken utspelar sig i, vi som läsare får inte ens följa med in i köket en enda gång, utan vi är där vi har blivit placerade, vi har bra överblick över vårt begränsade utrymme, och rummet ges mer och mer karaktär hela tiden. Det är också bara en handfull av karaktärer med i berättelsen - en teaterproduktion har ju inte obegränsat med skådespelare att ställa på scenen.
Jag både gillar och inte gillar det. Jag gillar att det inte är en alltför utspridd historia, men samtidigt stör jag mig lite på att berättelsen ibland känns repetitiv. Jag får reglerna för tidsresandet berättat för mig väldigt många gånger, inte bara när det är dags för en resa. Det är också många beskrivningar av vad folk har på sig, som känns som direkta anteckningar till kostymören.
Det är en lite småtrevlig berättelse, med älskvärda karaktärer. Jag föll dock inte så pladask som jag hade hoppats på, och hade jag inte redan haft den andra boken i min ägo så hade jag nog hoppat över den. Bu får det bli en annan gång, bara.
Mitt betyg på "Before the coffee gets cold" blev 2,5/5.
