En snabbläst liten bok på under 200 sidor. "Tales from the cafe" är den andra boken i Before the coffee gets cold-serien. Det finns visst en tredje bok, men den verkar inte vara översatt till engelska. Att de här böckerna inte finns översatta till svenska konstaterade jag redan när jag läste den första boken i början av april.
 |
| Bildkälla Goodreads |
Det har gått några år sedan den första boken, men på caféet är allt sig likt. De tre klockorna som alla visar olika tid sitter där på väggen. Kaffet smakar gott och det finns endast ett fåtal platser att sitta på. En av dem är ständigt upptagen av damen i den vita klänningen. Det är på den platsen det går att resa i tiden, men bara om hon lämnar sin plats och det finns någon där som kan hälla upp kaffet åt dig. Och kom ihåg - du måste återvända till din tid innan kaffet blivit kallt.
Även den här boken är uppdelad i fyra längre kapitel, som mest känns som noveller. De skulle kunna vara fristående, särskilt som reglerna för tidsresandet förklaras om och om igen. Varje kapitel innehåller en ny tidsresa, där vi får veta vem det är som reser, vem hen hoppas möta och varför. Det smygs in kunskap om de som jobbar på caféet också, främst för att de har vissa beröringspunkter med flera av de personer som besöker caféet - i ett eller annat syfte.
Den här gången fick vi också veta mer om damen i den vita klänningen. Spöket som alltid sitter på stolen därför att hon inte återvända innan kaffet kallnade. Vi får inte hennes möte, men vi får veta vem hon är och omständigheterna kring hennes tidsresa.
Vid ett par tillfällen får vi veta vad som händer utanför caféet, men den mesta handlingen sker även i den här boken i den lilla fönsterlösa källarlokalen som caféet är beläget i. Fortfarande många detaljer kring folks utseenden, och jag märker av den där manuskänslan som jag hittade redan med den första boken. Det märks väldigt tydligt att författaren är dramatiker i grunden.
Ett kapitel med ganska mycket pro life-känsla, som jag tyckte kändes lite halvunken. Och där jag tyckte att den första boken var repetitiv tycker jag nu att den känns rent av tjatig. Jag kan reglerna för tidsresandet nu - jag lovar.
Betyget sjönk den här gången, och det slutade med att jag gav "Tales from the cafe" 2/5 i betyg. Jag kommer inte läsa bok tre om den någonsin översätts.
Den här gången fick vi också veta mer om damen i den vita klänningen. Spöket som alltid sitter på stolen därför att hon inte återvända innan kaffet kallnade. Vi får inte hennes möte, men vi får veta vem hon är och omständigheterna kring hennes tidsresa.
Vid ett par tillfällen får vi veta vad som händer utanför caféet, men den mesta handlingen sker även i den här boken i den lilla fönsterlösa källarlokalen som caféet är beläget i. Fortfarande många detaljer kring folks utseenden, och jag märker av den där manuskänslan som jag hittade redan med den första boken. Det märks väldigt tydligt att författaren är dramatiker i grunden.
Ett kapitel med ganska mycket pro life-känsla, som jag tyckte kändes lite halvunken. Och där jag tyckte att den första boken var repetitiv tycker jag nu att den känns rent av tjatig. Jag kan reglerna för tidsresandet nu - jag lovar.
Betyget sjönk den här gången, och det slutade med att jag gav "Tales from the cafe" 2/5 i betyg. Jag kommer inte läsa bok tre om den någonsin översätts.
