Säsongssammanfattning: Downton Abbey, säsong 2

Som vanligt är det spoilervarning på säsongssammanfattningarna.

Det var på självaste juldagen som jag och älskade maken såg på julspecialen av Downton Abbeys andra säsong, så det är ju baske mig på tiden att jag skriver om den nu.
Säsong två präglas av Första världskriget, och Downton Abbey förvandlas till ett sjukhem för soldater.

Bildkälla Downton Wikia

Favoritavsnitt: 2x04 Cora och Isobel är oense om hur Downton ska skötas som sjukhem, och spänningarna leder till att Isobel beslutar sig för att fara till Frankrike som frivillig. Matthew och William saknas efter ett spaningsuppdrag.
"Christmas at Downton Abbey" Mary kommer till vägs ände med Carlisle. Matthew erbjuder henne en väg bort från en möjlig skandal.

Favoritkaraktär: Är det här säsongen jag var småirriterad på alla karaktärer? Tydligen. Minst irriterad var jag kanske på Voilet Crawley, den här säsongen också. Listig, men med hjärtat på rätta stället.

Favoritpar: Anna och Bates.

Bäst i säsongen: Ett visst frieri. Och ett visst ingånget äktenskap.

Sämst i säsongen: Rätt så mycket faktiskt. Som att det alltid är samma karaktärer som interagerar med varandra, det blir liksom aldrig någon blandning, det är som att de inte känner varandra för att de aldrig gör något tillsammans. Och bor Branson i det där garaget? Jag kan förstå det när han pysslar om bilen, men han är alltid där när Sybil behöver trassla in sig lite.
Sedan är det hyfsat värst allt som hade med Mrs Bates att göra. Det blev bara för mycket. Hur ondsint får en människa bli?

Övriga kommentarer: Lite av en stampa-på-stället-säsong, där det fattades det ena dåliga beslutet efter det andra. Tröttnade lite, och det har varit trögt att komma igång med säsong tre.

Tre tomma no. 74

Minsann om jag inte tömt grejer nu igen. Nämligen det här.

Innisfree. My real squeeze mask. Broccoli.
Som jag gillade den här! En klar essens i rikliga mängder, jag kunde spara i en burk och använda som serum ett par dagar till. Ingen kladdig känsla, utan den försvann in i huden fint och jag upplevde att huden var mjuk och härligt återfuktad efter användning. Helt okej passform, men inte toppen. Synd att Innisfree inte verkar finnas kvar hos Sheet Happens, för annars hade det nog blivit omköp.
Plaståtervinning.
Betyg 4/5

A'Pieu. Real big yoghurt one bottle. Blueberry. Balancing.
En lätt exfolierande mask som samtidigt stärker och balanserar huden. Det är vad som utlovas, och jag upplever att de löftena blev infriade. Skön mask med helt okej passform. Och den luktar inte gammal sur yoghurt, utan snarare ganska sött och trevligt.
Plaståtervinning.
Betyg 4/5

Bitch Balm by Lipgloss Bitch. Vinterpäron.
Nope. Jag gillar fortfarande hur härliga Bitch Balm är på läpparna, de glider på bra, återfuktar/återfettar fint och ger ett bra resultat. Den här doften blev jag dock inte kompis med. Till en början luktade den mycket lakrits, vilket var jobbigt för mitt ständiga lakritssug men inte värre än så. Men så försvann lakritsdoften och ersattes av en annan som jag inte tyckte om alls. Antar att det är päron med tanke på namnet, och päron har jag aldrig varit ett fan av, vare sig att äta eller som doft. Så jag blev ganska glad när den här tog slut och jag kunde öppna en annan tub.
Plaståtervinning.
Betyg 3/5

Böckerna under 2018

2018 är det år jag har läst mest böcker, någonsin. Eller i varje fall sedan jag började föra läsdagbok, kanske hade jag något liknande rekordår i den så kallade bokslukaråldern. Då kunde jag läsa två böcker på en dag, om de var korta. Min bror sa vid ett tillfälle att när han hälsade på hemma så gjorde jag en av två saker: läste eller badade badkar, och om jag badade så läste jag samtidigt. Numera lever jag utan badkar, men läser - det gör jag ungefär lika mycket.

Så under 2018 hann jag läsa 72 böcker. Jag häpnar lite själv över den summan, för 72 böcker känns som väldigt många. Eller 28931 sidor, om man ska tro Goodreads uträkning.
Jag kommer inte lista upp alla de böckerna i det här inlägget, för då skulle en scrolla tills en får kramp, men jag tänkte mig en liten Topp 10 i varje fall, och en bottentrea. Samt en sammanfattning av det slaget jag har gjort förut.

På Popsugars läsutmaning, där man kan pricka av olika kategorier som "En bok som blivit en film du redan har sett" eller "En bok som nämnts i en annan bok" lyckades jag pricka av 34 av 50 punkter. Jag kommer högst troligt ägna mig åt den utmaningen även i år. Jag har även lagt som läsmål på Goodreads att läsa 45 böcker, vilket är 10 fler än vad jag satte som mål 2018. Ett mål jag alltså klarade till mer än 200%...

Antal lästa böcker: 72, varav tre är vad jag vill kalla för bilderböcker för vuxna.
Klassiker: 10
Manliga författare: 31
Kvinnliga författare: 41. Inklusive de som är skrivna under pseudonymen Robert Galbraith, eftersom det döljer sig en kvinna bakom den pseudonymen.
Utländska författare: 52
Svenska författare: 20
Läst på engelska: 27
Medelbetyg: 3,3. Upplever att bokåret varit ganska så medelmåttigt, med få titlar som fått höga betyg.

Topp tio:
"Djupa ro" av Lisa Bjärbo 5/5
"Love, Simon" av Becky Albertalli 5/5
"Cloud Atlas" av David Mitchell, som var en omläsning 5/5
"The night circus" av Erin Morgenstern 4,5/5
"Gökens rop" (4/5) och "Karriär i ondska" (5/5) av Robert Galbraith aka J.K. Rowling
"1793" av Niklas Natt och Dag 4/5
"Pestens år" av Magnus Västerbro 4/5
"House of leaves" av Mark Z. Danielewski 4/5
"Strange the dreamer" av Laini Taylor 4/5

Botten tre:
"Begravd jätte" av Kazuo Ishiguro 1/5
"Nattfilm" av Marisha Pessl 1,5/5
"Metro 2035" av Dmitrij Gluchovskij 1,5/5

Mina månadssammanfattningar 2018
Januari: 5 stycken
Februari: 7 stycken
Mars: 8 stycken. Rekordmånad!
April: 6 stycken
Maj: 7 stycken
Juni: 6 stycken
Juli: 5 stycken
Augusti: 7 stycken
September: 5 stycken
Oktober: 7 stycken
November: 5 stycken
December: 4 stycken

Böckerna vi läste i bokcirkeln Plejaderna:
"Vegetarianen" av Han Kang, medelbetyg 3,25/5
"Tjänarinnans berättelse" av Margaret Atwood, medelbetyg 4,4/5
"Rosie Potters lyckliga liv efter detta" av Kate Winter, medelbetyg 1,6/5
"Ull" av Hugh Howey, medelbetyg 3,9/5
"Möss och människor" av John Steinbeck, medelbetyg 3,6/5
"Kallocain" av Karin Boye, medelbetyg 2,5/5
"Vi har alltid bott på slottet" av Shirley Jackson, medelbetyg 3,2/5

Det får räcka för idag, och för förra året. Nu - mot 2019 och alla oupptäckta världar jag ska få ta del av.

Böckerna jag läste i december

Idag fyller Chilipojken 18 år, och jag är i skrivande stund hyfsat proppmätt på tårta och kakor. Men inte så mätt att jag inte kan konstatera att jag hade annat för mig än att läsa i december, eftersom jag lyckades avsluta så lite som fyra böcker. För mig under 2018 har det varit det minsta antal böcker jag har läst under en månad. Men mer om just det i morgon när jag planerar att skriva min årssammanfattning. Be prepared.
Men i december såg det ut så här, uppifrån och ner.

"Shift" av Hugh Howey. Bok två i Silo-trilogin. En väldigt intressant prequel, där man även får aningar om en framtid. Betyget blev 4/5.

"Iliaden" av Homeros, i svensk översättning av Erland Lagerlöf. Så klassiskt det kan bli, med massor av manliga män och deras massaker på varandra. Jag gav den betyget 2/5.

"Wink Poppy Midnight" av April Genevieve Tucholke. Väldigt vackert skriven, men med en handling och karaktärer jag inte tyckte värst mycket om. Betyget blev även här 2/5.

"Djupa ro" av Lisa Bjärbo. Inte bara decembers favoritbok, utan hela årets. Betyget är så klart högsta tänkbara - 5/5.

"Djupa ro" av Lisa Bjärbo

Det kommer bli en massa bokinlägg de närmsta dagarna, så om det är det tråkigaste du vet är det dags att titta bort nu. För jag tänker börja dessa inlägg med att skriva om vad som blev sista boken jag läste under 2018, "Djupa ro" av Lisa Bjärbo.

Bildkälla Goodreads

Fyra vänner ses igen under en sommarvecka. De har alla lämnat den sömniga småstad de vuxit upp i för att söka sig nya äventyr. Men nu ses de igen, för att begrava sin vän Jonathan som hittats drunknad vid badplatsen Djupa ro.
De samlas för att begrava Jonathan, för att minnas, och för att överleva.

Det satt långt inne men där var den, bästa boken under 2018. Jag blev helt tagen av den. Den kröp in under huden på mig på ett sätt som gjorde att jag inte klarade av all läsa den i det rasande tempo jag hade kunnat läsa den i. Den är inte svårläst, den har korta kapitel, men ämnet och Davids (huvudpersonens) känslor gjorde att jag var tvungen att ta det ta det långsamt. Hinna sätta mig in i och fundera. Jag älskar böcker som väcker känslor, och det gör "Djupa ro".
Igenkänningsfaktorn var hög. Sådär var jag också under mina första skälvande steg in i vuxenlivet. Jag känner igen tankebanorna, hur man hänger upp sitt liv på vissa skeenden, platser och personer och sedan förtvivlan när de visar sig inte hålla genom hela livet. Känslan av att vilja bryta upp och ändå stanna kvar. Viljan att utforska det oupptäckta men ändå vilja ha kvar det bekanta. Ambivalensen.
Och sorgen. Herregud. Som den genomsyrade sidorna. Att inse att man kanske inte visste tillräckligt om en person man kallat sin närmsta vän. Att inte veta hur man ska agera. Kan jag göra så här? Får jg skratta? Får jag vara lycklig? När jag samtidigt är ledsen och befinner mig i djup sorg.
Där spelar titeln in, "Djupa ro". Som i att ha alla dessa djupa känslor, och att försöka finna ro i det. Fastän att platsen för det drabbats av en ofattbar händelse.
Ja, ni ser ju. Jag blir helt svamlig av hur mycket den här boken påverkade mig. Den är så vackert och kärleksfullt skriven att det var omöjligt för mig att inte dras med. Jag kan känna sommarvärmen, jag kan känna sorgen och hoppet som ändå finns däri. Karaktärerna var så levandegjorda att de kändes som gamla vänner, även den avlidne Jonathan.

Mitt betyg på "Djupa ro" blev såklart 5/5.
Det här var den första boken av Lisa Bjärbo som jag läste (förutom min vegetariska bibel "Megavego"), men absolut inte den sista.